compassola.blogg.se

  Hola från arbetslägret!

 

  I dag har det varit full fart vid datamaskinen, och mina fina planer om pausgymppa var som bortblåsta. Nog har det varit pauser på terrassen, men blev mest chattande och att äta. Förmiddagen gick igen åt till att läsa och ändra gammal text. Blev nästan lite orolig över att det är så lite jag anser att behöver ändras eller tas bort. Ganska många tillägg gjorde jag nog, men bara ett kort stycke strök jag helt.

 

  På eftermiddagen skrev jag om det som jag på förhand trodde var den jobbigaste delen av ledarskap: när ledaren är psykopat och får utbrott med mera på arbetsplatsen. Jag har ju hunnit ha många olika förmän och upplevt mycket personligen, men också som arbetshandledare har jag fått ta del av ganska häftiga fall. I Finland är det ju ofta så att man tillkallar en arbetshandledare först då det "brinner" ordentligt i knutarna, och då ska man plötsligt bli den "räddande ängeln" som snabbt ställer allt till rätta. Jag skriver inte om något speciellt fall utan det blir en blandning av alla erfarenheter, så ingen kommer att kunna känna igen sig.

 

   Men eftersom jag också personligen upplevt stora brister i ledarskap, som ledde till stora problem på arbetsplatsen, så trodde jag att det förflutna skulle förorsaka lite reaktioner i mig och eventuellt obehag. Men ingenting hände utan jag bara beskrev och konstaterade faktum helt ur arbetshandledarens synvinklen, fast jag nog hela tiden var medveten om att jag själv har varit delaktigt i något minst lika destruktivt. Det var skönt att konstatera att allt faktiskt blivit behandlat och avslutat, och att jag tydligen inte själv har kvar något obehag mera. Det var en befriande känsla för när man jobbar med andra människor, så ska man ju helst ha sitt viktigaste verktyg (man själv) i så bra balans som möjligt. Åtminstone är det bra att man är medveten om vad som stör eller påverkar i någon riktning medan man håller sessioner.

 

  Det är ju tyvärr så att allför många har upplevt kaktusar på arbetsplatsen, ibland en men ibland en hel hop av dem. Det kan tyvärr bli ärr för livet hos en del människor, som inte får någon möjlighet att behandla det som hänt. Många bara lägger locket på, biter ihop och går vidare. Men tyvärr brukar de obearbetade upplevelserna ploppa upp, och ibland till och med upprepar de sig vid senare tillfälle.

 

  När jag vattenjoggade i dag i poolen träffade jag igen en granne som undrade hur det går med skrivandet. Vi diskuterade också skillnaden mellan GC och Norge/Finland. Egentligen är jag inte så överraskad över att många saker tycks vara bättre här än i hemlandet. Finländska välfärden har redan i många år varit skenbar, en illiusion om att det är en lottovinst att bli född där, medan mycket monterats ner utan att människorna riktigt förstått. Det är när man behöver några av samhällets tjänster som man förstår vad som hänt. Nu är jag väl lite väl negativ tycker någon, men tyvärr bygger mina åsikter på de upplevelser som som både jag och min familj, vänner och bekanta fått uppleva. Och kan ju också hänvisa till det som YLE hade lagt upp på FB om undersökningar angående A - och B - människor i Finland, och att det märks stora skillnader på barnen i skolorna. Tråkiga saker från hemlandet.

Nu slutgnällt för i dag.

Carola WB