Hemma igen
Hola från lite svalare väder, men betydligt varmare än Helsingfors, som bjöd på omväxlande väder under min jultripp. Mest kände jag mig som en ljuslåga i stormen, men det berodde inte enbart på vädret, utan också på att jag några dagar före avresan fick två flashbacks här. Det handlar om två traumatiska händelser som hänt för fem och tolv år sedan. Vid ingetdera tillfälle fick jag ordentlig vård, ja inte ens den kliniska var något att skryta med, och bemötandet var närmast oförskämt i ena fallet. Arbetsplatspsykologen fick jag träffa två gånger efter tre månader, då jag redan hade nya planer i mitt liv. Det var säkert meningen att allt det här skulle hända här som det finns en så vänlig, mänsklig och empatisk läkare. Jag ser redan röda tråden, ljuset och nyttan jag kommer att ha, men jag ska berätta mera om allt det här senare.
Jultiden i Finland bjöd på roligt turistliv med Felizia 6 år. Vi njöt av karusellen på Tomasmarknaden och var upp i Helsingforshjulet. Kollade förstås julgatan och Stockas julfönster. Solen visade sig under flera dagar men vinden var kylig.
Julafton gick enligt traditonen med grötlunch före julfreden utlystes i Åbo. På eftermiddagen tog vi oss ut till Östersundom kapell för att tända ljus på gravarna och gå i julkyrkan, som i år körde med en förkortad version, vilket var helt lyckat. Jag kunde konstatera att vi hade lite "kiljusen-perhe-stämning" i bilen på väg till kyrkan, och Sofie tyckte det var nästan värre än i Sunes jul. Men så är livet och jultiden är den mest stressiga och tunga för många människor. I nyheterna på juldagen berättade de om människor som helst skulle fira julen ensamma i lugn och ro, men inte får göra det för sina släktingar. Julen borde ju vara en tid av kärlek, frid och gemenskap, och människor kan känna det på många olila sätt. Ensamheten och utstöttheten någon känner trots att de är tillsammans med andra, är den mest smärtsamma som finns. Julen är ju också tiden då alla känslor är på ytan och besvikelser ger sig till känna.
Om jag ska vara riktigt ärlig så gillar jag adventstiden och tiden efter jul allra bäst. Men visst var det roligt att fira familjejul och julmaten smakade extragott i år trots att nästan inget var hemlagat.
Så var det ju också givande att få uppleva kyliga och mörka nord, för att riktigt kunna njuta och uppskatta det jag har här. Första dagen var det fuktigt med en isande vind som gick genom märg och ben. Det kändes verkligen mycket tydligt i år att jag kom hem igen, när jag landade här, eftersom jag inte har något hem i Helsingfors mera. Där bor det hyresgäster nu och mitt hem är ute på Granö.
Ni har fått se bilder från högsta delen av ön som vi besökte på Luciadagen. Det var hård storm där då så det var inte så lätt att ta bilder. Kyrkorna är så vackra och ofta stora fast byn är liten. Här ser ni en kyrka på en klipphylla som är rätt liten. Nu önskar jag er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR 2018!
CarolaWB
