Ett tävlingsälskande folk
Hej från ett soligt Paradis1. Nu har der varit mycket på gång, och jag blev ganska stelfrusen då jag senast satt ute och skrev blogg. Passar på nu då solen värmer på terrassen, för inne tar det så väldigt lång tid att få bilder uppladdade. Nog är det konstigt att datakontakten är så dålig två km utanför huvudstadsgränsen, men om drygt två månader är jag tillbaka i Paradis2 och då blir det bättre. Jag har märkt att det är en hel del som fungerar bättre där, men om det skriver jag en annan gång.
Eftersom det inte varit passligt väder för bryggliv, har jag fortsatt att njuta av blommor. Krassen har blivit en stor härva av blad och blommor, och en gammal morsdagsros har slagit ut, trots att larverna nästan helt ätit upp bladen. Min första egen odlade jordgubbe har mognat. Plantorna köpte jag först i början av juli, men kanske hinner det ännu bli några bär innan hösten.
Blåbären har mognat men det blir ingen stor skörd i år. Lite kantareller har vi plockat, men de hinner ju ännu komma om vädret blir gynnsamt.
Men nu till rubriken som kom p.g.a. att några människor försökte återuppliva den traditionella sommarfesten, som jag för länge sedan var initiativtagare till. Vi bildade då Granö - Mölandet sällskapet, som tyvärr redan från början hade svårigheter p.g.a. att det fanns människor, som ville skapa finskspråkig verksamhet i en trakt, där den fasta bosättningen sedan urminnes tider talat svenska. Jag försökte vara brobyggare mellan språken, men alltid var det någon som inte gillade det språk jag just då talade. Det var faktiskt här jag första gången fick känna av förfinskningsivrarna i det här landet.
Men det var inte bara språket som blev problem, utan då jag och några andra ville ordna skärgårdsfest, fanns det andra som ville ha olympiad men tävlingar och lång prisutdelning. Femte festen blev lite mera skärgårdsfest; jag bad en fiskare komma och berätta om fisket och livet här förr och nu. Det serverades fisksmörgås och inte bara hotdog, men olympiaden fortsatte som förut. Då fanns det bara två huvudarrangörer kvar, och den andra arrangören kom i karelendräkt för att visa vad hen tyckte. Det är ju inget fel på de dräkterna, men kanske inte den mest lämpade klädseln för skärgårdsfest. Ett år hittade mitt gäng på sjörövartema, och då höll hen sig till temat, men tävlingarna blev bara fler och prisutdelningen tog allt längre tid. Alla de som inte gillade tävlingar gick då hem. Det var ingen övervakning av tävlingarna, så det var de mest envisa och fräcka som vann. Alla år var det samma människor som fick pris, och jag blev trött på att över 1 h dela ut pris åt samma, ofta rätt överförfriskade människor.
Det var andra som också hade tröttnat på olympiaden, så deltagarantalet minskade. Ett år ordnade jag "Skäri-dumbom", lite enligt tv-programmet Bumtsibum eller Så ska de låta. Jag hade bett om att få hålla det före prisutdelnigen, men det gick inte och den andra arrangören försökte sabotera mig ordentligt. Trots att endel redan gått hem, var det lätt att få två lag och publik, och det bliv riktigt lyckat.
Efter tio fester var det dags för mig att sluta. Festen hade mest blivit en fyllefest med många skränande människor. Efter det blev det någa fester med nya arrangörer och ännu mindre deltagare. Sen ville ingen mera ordna någon fest, och i år blir det int någon fest heller, eftersom det inte fanns människor som vill komma med och arrangera.
Jag tror att det behövs en längre paus och ett helt nytt koncept. Tävlingar ska övervakas om det finns vinnare, och trots att finländarna är ett tvälingsgalet folk, finns det många människor som gillar annat. En fest ska förena och inte dela på människor, och så är det på Granö - dagen, som ordnades för sjätte gången i söndags. Det är ett upplivande av FBK:s fester som hölls när jag var ung, men nu tycker jag att de är ännu trevligare. Vi sitter vid långbord och äter fisksoppa och plättar. Alla gånger har det varit musikuppträdande i något skede. Det finns två övervakade tävlingar av vilka en har prisutdelning. FBK har uppvisning + att någon annan organisation får presentera sig. I år var det Sjöbevakningen och vi ställde många frågor till dem. Inget skrivande av namnlappar på på bröstet som på olympiaden, utan här tar vi varandra i hand och ser varandra i ögonen. Barnen får meta enligt gammal tradition. Alla får frivilligt sätta pengar i en sparbössa och det som blir över går till FBK, så inga vinster som försvinner, vilket jag upplevde före jag tog över ekonomin i GSM. Men det är först när man börjar ordna någonting tillsammans, som man på riktigt lär känna sina sommargrannar. Jag har också många verkligt roliga minnen från de festerna, trots det mer och mer började kännas som om det var två helt olika fester.
Men jag väljer att minnas det glada, och det tycker jag också att ni alla ska göra av den här lite kyliga sommaren.
CarolaWB
