Midsommarvecka
Hej från en stormig skärin. Nu har midsommarrosorna börjat blomma och egentligen är det bra, eftersom vi före det njöt av syrenens blomstersprakt. I år blev det en hel midsommarvecka då vi firade lite alla dagar. Jag har blivit trött på stressen med firandet av helger, då allt ska ätas och firas under en och samma kväll. Aldrig har de olika maträtterna smakat så gott som i år, när jag lite hungrig och utan stress kunnat njuta av dem varje kväll. Också det att firandet av helger kan vara olika tycker jag är bra, eftersom vi har lätt för att bli slavar under våra traditioner. Kl. 22 på midsommaraftonen dansade vi med hela övriga landet Hulahulaa, som var en del av Finland 100 år. Det gör vi inte alla midsommrar och jag tycker det är roligt att delta i firandet på olika sätt. I går bjöd jag mina gäster på Finland 100 år bakelse, och vi skålade för landet. Vi funderade på hur det var på Granö för hundra år sedan, och jag hoppas att firandet kunde beaktas på Granöfesten i sommar.
Den här ladan är troligen byggd på 40 - talet eller i början av 50 - talet, av min farfar och finns nu på mitt område. I den finns lite gamla saker som har fått vara kvar trots att den nog besökts av olika människor. Några har söndrats lite eftersom de inte längre tål hård hantering. Den hade pärttak från början men det har förnyats före min tid, och Sofie och jag har lagt nytt golv. Då tyckte vi att det kunde vara roligt med logdans och vem vet .....
Väggen är mycket vacker i kvällssolen, och vi vandrar förbi den före vi går genom "trollskogen" upp till berget. Där uppe är det en helt annan natur än här vid de gamla odlingsmarkerna där man kan se spår av gångna tider.
Det är skönt att ha glädjen att få njuta av naturens olika skiftningar, och känna fläkten från forna dagar.
Jag är inte ännu färdig för att göra min jämförelse mellan mina två paradis. Det händer mycket tråkiga saker i det här landet hela tiden, som gör att jag vill samla mera positiva upplevelser. Själv har jag valt att möta det som inte gäller död med humor istället för avsky. För mig är humorn ett bra verktyg då man vill hantera stolliga saker, som tex. gubben i Pyhäjärvi som lät sig bestigas av en galt. Att vara född som homosexuell i lilla Pyhäjärvi (Heliga sjön) är säkert inte lätt, och hat och avsky hjälper varken den olyckliga mannen eller svinet. Det är helt andra saker vårt land nu behöver. Att jämföra händelsen med pedofili som en gjorde, fårstår jag inte heller eftersom jag inte kan se likheter mellan en 250 kg galt som frivilligt bestiger en vuxen man och ett minderårtig barn. Men det finns många olika människor i vårt land, alla har ju rätt till sitt hat och sin avsky, och humor hör ju till det mest gravallvarligaste för en del. Nu vet vi ju i alla fall att det finns ett svin som är homosexuellt i Pyhäjärvi 😉
En prästs inlägg på FB om saken, fick en riktigt humoristisk tråd, men många präster har väl humor och empatisk förmåga. Varken prästens eller min fantasi räckte till att förstå hur det gått till i praktiken.
Lev gott och svina inte till det för mycket!
CarolaWB
