TID
Hola från sol och lata dagar. Plötsligt fick jag så mycket ledig tid, och trots att energin finns kvar så måste jag bromsa nu. Benen och fötterna behöver vila, men medicinen biter och biverkningarna är inte ännu något att tala om. De övriga reaktionerna (kriget) kommer väl lite senare om det kommer. Jag är ju inte alls i samma skick nu som jag var i september.
Så nu finns det tid för tankar och reflektion, och eftersom jag nu har fått svar på frågan jag ställde Ängladoktorn i september i mitt mail, så finns det lite att fundera över. Nya Lymedoktorn sade nämligen att den medicinkur jag fick i Finland på eget ansvar, borde ha varit 2 - 3 månader. Jag hade nämligen en tanke att jag hinner flytta hit innan den tar slut. Om det är skvallerkäringarna i skvallerhålan Clinica Scandinavica, som är orsaken till att jag aldrig fick ett ordentligt svar av Ängladoktorn, så är det verkligen illa. Tyvärr ser det ut att vara så, för jag fick inget vettigt svar när jag var där och frågade om saken. Det blev pinsam stämning, de såg på varandra, läkaren pratade något snabbt på spanska, som inte översattes?!
Jag bad inte ens att han behövde veta någonting, utan bara berätta var det fanns en läkare som kunde hjälpa mig. Jag landade på natten 2.10 och kuren tog slut 3.10 så det var bråttom. Jag fick ju inte ens veta när han var på plats i kliniken efter det att jag kommit?! Hur galna kan människor vara, och hur farliga kan skvallerkäringar bli??!! Helt utan någon medicinsk utbildning svarar de och ger råd ang helt enkla idiotiska saker, bara för att verka fiffiga. Det heter att de kloka förstår hur lite de vet, meden de dumma inte gör det. Det är farligt att de ska fungera som tolkar, eftersom risken för missförstånd blir stor. Tex min diagnos i mars är helt fel, men skvallerkäringen trodde ju att jag endast var där för att skota Ängladoktorn, så hon översatte inte ens hälften. Han såg ut som ett frågetecken mest hela tiden, och jag undrade hur han inte reagerade på tolkandet.
På tal om tolk så har jag faktiskt träffat en Änglatolk på Hospitales San Roque där Lymedoktorn finns. En så varm, empatisk och vänlig människa, som var så noggrann och intresserad av sitt jobb. Hon heter Elisabeth Olsson, och var helt underbar efter alla konstiga upplevelser.
I morse tvättade jag ett par maskiner. Här hänger man upp all tvätt avig för att den inte ska blekas. Doftar så gott på balkongen där jag nu sitter under parasollet. Snart vänjer jag mig med det här "En-dag-i-taget-livet" och jag ser redan fördelarna. Skulle vilja orka gå och sjunga med kören på söndag. Det är ingen lång konsert, utan jag tror att vi uppträder nu och då under adventsmässan. Men det är två mässor och övning före så blir flera timmar.
När jag har energi så ska jag ta itu med korrekturläsandet igen. Det känns givande och lymedoktorn Ola, har nya tankar och erfarenheter som är värdefulla. Det var bra att den inte blev färdig på sommaren, för nu känns det helt rätt när jag läser. Distansen jag har på den här ön är också viktig.
Man kan också säga att jag nu gjort beslutet att skriva mig här. När jag hör människor berätta om den fina offentliga vården, som man ju inte får om man inte bor permanent, så är det ju helt självklart. Och för min sjukdom får jag ju inte adekvat vård i Finland, ifall det ännu behövs. Att flytta hit kan vara min räddning och innebära att resten av mitt liv blir drägligt. Alldeles otroligt att en liten ö kan ha så fin helt gratis vård! Jag beundrar de här människorna, och önskar att människorna i Finland kunde ha det lika bra.
Jag funderar också på meningen med allt det här? Intuitionen sa i maj att det kommer att hända något med en fästing i sommar. Trots långa byxor och alla check hände det. Och alla vårdfel och min kamp för att överhuvudtaget få nån vård?! Och mina erfarenheter här!? Kan bara konstatera att min psykiska styrka är det inget fel på. Lite hjälper också mina erfarenheter från tiden jag jobbade som nattsköterska. Då såg jag hur högst vanliga människor läkarna är. Minns att när överläkaren kom, som var en gammal tankspridd professor, så måste man ha bra koll på diagnoser och mediciner. Jag har också sällskapat med en med.kand. i min ungdom. Han blev gynekolog och fick sin praktikplats på ett centralsjukhus i östra Finland, så våra vägar skildes då jag inte ville flytta dit. Nu ska jag sluta med en läkarvits den här veckan till ära: Vet ni varför man inte ska gifta sig med en gynekolog? Dom undersöker bara.
Ta det lugnt, det ordnar sig aldrig! 😉
CWB
