Övergångsskede
Hej från ett tidvis disigt Paradis1. Nu har det gått ett år sen jag med stapplande steg tog mig in i bloggvärlden. Stapplar gör jag säkert ännu men något har jag väl lärt mig. Jag har inte strävat till att vara en perfekt bloggare (vad det nu sen är?) utan velat visa mitt sanna jag med alla tillkortakommanden, och genom det inspirera andra att börja skriva blogg. Bilden ovan påminner mig om Paradis2 och Caliman som de nu har där. En natt hade det varit en kortvarig hård sandstorm med temperaturer runt + 35. Men mycket tråkigare är skogsbranden som härjade uppe i mitten av ön förra veckan. Ca 2800 ha skog brann ner och en människa omkom. Sommaren har varit het och torr, så elden spred sig på några timmar med hjälp av vinden. En stor del av öns vackraste platser ser nu helt spöklika ut, bla Tejeda där vi var på mandelblomsfestival i vintras.
Här hade vi också några varma och soliga dagar, då vi passade på att njuta av sista sommarvärmen, för det var varmare nu än på sommaren. Nu är det också dags att fixa färdigt för vintern, och då börjar man tänka på vad som är ogjort, och vad det innebär att ha stuga. Eftersom jag inte är perfekt på det området heller, så är det inte så stressigt för mig. Endel pratar om arbetsläger men paradisliv kan ju inte vara så. I första hand gör jag det viktigaste och sen gör jag det jag har lust med. Vädret bestämmer ju också vad jag gör, isynnerhet en så här sval och fuktig sommar som vi haft. Sofie var här och fixade det som jag behöver hjälp med, och eftersom stugan är varm hela vintern behöver jag inte göra så mycket.
På tal om fukt så har vi redan för länge sedan löst problemet med fuktiga sängkläder genom att ha sängvärmare. Det är skönt att alltid kunna krypa ner i en torr och varm säng. Dessutom sover jag i ullsäng så den hålls torr hela natten.
I år tar jag bort allt i nedre våningen som gör livet trevligt för mössen. Det blir inget hotelliv för de som tar sig in hit. Maten serveras på utsidan och kommer att göra livet kort för dem, men hoppas att jag inte hittar några döda möss här inne i vår.
Hösten är vacker med sina färger, och det är andra året jag inte känner någon vemod inför vintern. Nu börjar snart min sommar, eftersom det mest blev väntan på sommaren här i år. Kollade tiodagars prognosen för PR och där lovar de lite svalare för nästa vecka, vilket jag tycker är skönt. Det kommer säkert ändå att vara + 30 på eftermiddagarna, så får ta en liten semester och anpassa mig.
Jag ser också fram emot att börja skriva regelbundet på boken. Här händer det för mycket för att jag ska få ro och inspiration, men jag har fått många nya tankar som väntar. Det är också distansen som behövs för att tankarna ska klarna, och värmen för här blir jag stelfrusen då jag sitter stilla nångra timmar.
Att skriva är en intressant process, och jag låter den styra sig själv. Om jag börjar begränsa med en plan kommer den spontana lusten att minska. Hela arbetslivet har till stor del inneburit att förverkliga planer, och följa mer eller mindre bra beslut. Men nu är det SLUT och det är det bästa med pensionärslivet. Tycker faktiskt att jag lyckats bra med att skaka av mig alla måsten, och njuta av det som stunden ger. Samtidigt har jag också lärt mig att trots att jag är pensionär, finns det stunder då man inte mår så bra och känner sig glad. Klimatet i det här landet prövar nog min kropp, och det påverkar hur jag känner mig. Men jag är friskare nu än då jag slutade jobba, så friheten och vintern på GC har gjort gott. Jag har faktiskt nyligen besökt olika läkare, och det har tagits labprov och gjorts undersökningar, och jag har fått "friska papper" från alla. Det är nog en gåva att vara frisk och inte behöva ta några mediciner, för tids nog kommer åldern att ta ut sin rätt.
Nästa gång är jag i Paradis2; få se hur det ska bli att landa där den här gången. Sakerna finns ju färdigt på plats så det är bara att packa upp, men i år är jag nog bättre förberedd på små motgångar i början.
Sköt om er och njut av allt som dagen ger!
CarolaWB
