Kyla
Hej från kyla och dimma. Efter några varma dagar känns det verkligen råkallt nu. Jag kom snabbt ner på jorden i söndags efter islossningens euforiska känsla. Fick ont i halsen när jag jobbat en timme i snålblåsten på stranden. Nu är det dags att klä på ullkläderna igen, och att elda ordentliga brasor alla dagar. Den här våren har jag bara eldat hälften av vad jag gjorde förra våren, då den kalla nordanvindar kylde ut väggarna. Jag trodde redan att huset blivit så gammalt att det inte håller varmt längre, men i år har vedlagret i bastun räckt dubbelt längre. Men nu ska jag snart kärra in ved och så får jag jobba med herr "Hugge" igen. Dessutom borde jag städa vedskjulet, så att det blir mera plats för ny ved.
Jag vet inte hur jag tänkte när jag gick omkring med spraymålningsflaskan i september, men nu har jag ca 25 fällda björkar. Fem björkar har jag sågat i bitar, men det finns mycket kvar att njuta av. Jag gillar nämligen att såga med motorsåg, fast det händer att människor blir förvånade när jag berättar om min hobby. Männen brukar ta en titt på mig och säga: "Det kan jag inte föreställa mig att du håller på med". Men det behövs inte råstyrka för att såga, utan det handlar mest om teknik. Jag har alltid också använt och utvecklat mina manliga sidor, för vi har ju alla av bådadera. Inte blir vi mindre kvinnliga eller manliga för det, utan vi blir mera hela och äkta. En man som också visar känslor och utövar sina kvinnliga sidor, tycker jag att är den mest manliga. Jag är glad över att jag blivit uppfostrad så att jag fått utveckla alla sidor hos mig. Minns ännu hur jag som barn byggde stuga med öppen spis, som jag ville testa på kvällen. Det blev inte så omtyckt fast jag själv tyckte att jag beaktat brandfaran 😀 Jag lekte minsann lika mycket så kallade flicklekar, men tyvärr tycker jag att barn idag sällan leker så mycket både och. Vad har hänt och varför?
När snön smultit bort blev jag glatt överraskad, då jag såg att de skott av syren jag planterade i september hade börjat växa. Det beror säkert på att det regnade i tio dagar i oktober. Nu är det mycket utearbete här så hoppas att det ska bli varmare. Min kropp tycker inte alls om den här fuktiga kylan, men nu ser jag att dimman har försvunnit. Idag ska jag städa uppe så att Sofie och Teo kan bo där när de kommer på fredag. Idag när jag vaknade upp till det här vädret, fick jag första gången påminna mig själv om, att jag för knappt fyra veckor sedan låg i en vak. Det är nog dags att fira livet igen, och snart ska väl naturen också få ordentligt liv. Nätkontakten är så långsam nu, så vet inte när jag nästa gång hinner skriva. Önskar därför er alla Glada Vappen!
CWB
