compassola.blogg.se

Santa Lucia

Publicerad 2018-12-14 15:18:00 i Allmänt,

 
 Hola från Luciaeufori. Idag får bilderna berätta. Igår var jag med klubben upp till den vackra lilla staden Santa Lucia, som ligger högt uppe. Där firades den 55:te gemensamma Luciadagen med en kanarisk och en svensk Lucia.
 
 
  Redan på väg till stadshuset såg vi en skymt av svenska Lucian, kyrkoherden i Svenska Kyrkan och den svenska konsuln på GC. 
 
 
 
  Stadshusets dörrar öppnades lagom när vi kom så vi kunde sätta oss på första raden. Utanför var orkestern beredd och snart hörde vi musik. 
 
 
 In i den ståtliga salen tågade två Lucior, stadens högsta ledning och några svenska representanter.
 
 
  Borgmästaren inledde med ett mycket vackert tal som översattes till svenska. Sen hölls det turvis tal på spanska och svenska som alla översattes. Gåvor delades ut åt Luciorna och det var högtidligt. Två kulturer möttes med samma tradition på lite olika sätt, men med stor respekt och glädjen att dela var så uppenbar. Jag var helt rörd när jag gick till lunchen som vi åt på en restaurang med utsikt mot kratern. På andra sidan den hade jag ätit lunch i fjol på Luciadagen, då stormen förstörde luciafirandet, och luciatåget måste inhiberads.
 
 
 På vägen till lunchen kollade vi in en utställning på de finaste djuren, men trängseln var stor så det blev inte många bilder.
 
 
  Efter lunchen tog jag mig upp till kyrkan och där stod jag i folkmassan och väntade. Plötsligt smällde några salutskott från kyrktaket och röken steg över den klarblå himmelen. Orkestern började spela en taktfast marsch och om en stund såg vi Mariasatyn bäras ut. Det såg mäktigt ut och stämningen var laddad. Efter det kom Luciorna med följe och ställde sig framför kyrkan. 
 
 
  Då hände något jag aldrig upplevt tidigare; i Finland brukar jag ofta vid såna här tillfällen hitta mig själv bakom några stora breda ryggar som trängt sig framför. Men här öppnade sig folkmassan framför mig, och jag blev så överraskad att jag först inte kunde röra mig. Sen gick jag långsamt fram, beundrade Luciorna och tog några bilder. 
 
 
  Sen drogs jag med i tåget som gick genom stan. Alla pratade spanska omkring mig men jag upplevde glädjen, gemenskapen och festyran mycket starkt. Nån sa "Hola" och jag svarade och log tillbaka. Det var helt enkelt fantastiskt. Ingen knuffade eller rusade framför. Var jag i himmelen nu? 
 
 
  Plötsligt märkte jag att den intensiva solen och tunna luften gjorde mig lite yr, så satte mig ner i skuggan och drack lite juice. Köpte olivolja från SL av en ung man som sålde direkt från sin bil. Det växer fullt med olivträd i trakten och oljan är supergod.
 
 
  Jag gick in i en liten butik och köpte vatten och glass, och satte mig med den lokala befolkningen på bänken utanför. Jag kunde känna in deras glädje, men också allvaret som finns uppe i byarna i bergen. Livet är inte lätt hela tiden, men idag var det ledig dag och fiesta. 
 
 
  Dagen hade varit fantastisk och jag var helt berusad av lycka när vi satte oss i bussen, för att ännu få njuta av det underbart vackra landskapet på väg ner. 
 
 
 
   Efter en mycket snabb middag var det dags för dagens tredje Lucia på Svenska Skolans gård, där det var Luciafest. Musikläraren Pablo hade övat in ett fint sångprogram för hela skolan. Luciatåg under palmerna är lika stämningsfullt; ja faktiskt mera äkta eftersom Lucia ju kommer från en ö med plamer. 
 
 
  Det blev en helt underbar dag jag aldrig glömmer! Så mycket glädje, respekt, värme och medmänsklig kärlek. 
Tänd ljus och sprid glädje! 
CWB
 
 
 
  Ett underbart vackert lite halvfärdigt hus i SL som man redan tagit i bruk. Resurserna är knappa så man får rätta sig efter dem. Jag slutar aldrig upp att beundra öborna för deras enorma skicklighet att bygga hus och vägar uppe på branta bergsluttningar. 👍❤️🙏
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela