Beslut
Hola från värme och calima. Aldrig tidigare har jag känt av caliman så mycket som nu, men det beror på att immunförsvaret inte ännu är i skick. Så det blev soffhörnan igår kväll, men här har jag lätt att anpassa mig till det som situationen kräver. Uppe på bilden ser ni det jag ser till höger från min balkong fom 1.9.
Nu är beslutet gjort och jag får en verkligt välutrustad lägenhet. Balkongen är som ett rum med tapeter på väggarna och har en trädgårdsgunga i ena ändan. Där finns skönt möblemang, och med markisen som har fönster, kan man göra den heltäckt.
Utsikten är inte illa och nu blir det kvällssol igen. Trafikljudet hörs inte hit och inget genomdrag på balkongen, eftersom gaveln har fönster. Det som avgjorde var den varma poolen och att jag verkligen trivs här på Flamboyan. Allt är nära och stämningen är fin. Gubben i den lilla butiken vid ingången är så trevlig. Jag mår helt enkelt bra här.
Det är så vackert och allting är välskött. Alla som jobbar här är glada och har glimten i ögat. Det betyder mycket för vi träffas dagligen och med dem kan jag träna spanska.
Långdansen blev krokig men allting har haft en mening och fört mig hit. Jag fick en ny ängel i mitt liv med Elisabeth Stridh, som har fixat mina nya hem. Men hon är inte bara mäklare och tolk, för hon sjunger som en ängel. Jag föreslog en sång åt henne när vi träffades på lördagen, och det dröjde inte länge före hon sjungit in den och skickat den åt mig. Lite senare fick jag en godnattsång; Angel, med hennes änglaröst. Vilken fin gåva! ❤️ Här finns många änglar på ön 😇
Här ser ni min medicin för knä. Ull ger massage som håller cirkulation igång och läkningen går snabbare.
En kväll satt jag och pratade med en vän från Sverige som nyligen flyttat hit, troligen på lång sikt. Vi konstaterade båda hur befriande det är att leva här: ingen avundsjuka, skvaller, misstänksamhet och förutfattade meningar. Att kunna lämna allt skit bakom sig är så befriande, och frigör energi och kreativitet. Att städa ut ur sitt liv allt det som trycker ner är viktigt. Läste just en som skrev på FB om att hen var så trött på allt skit, och jag förstår hen verkligen, eftersom jag upplever att det är värst i ankdammen. Nu är det nog en och annan som inte gillar vad jag skriver, men tyvärr.... det är min erfarenhet.
Caliman just nu då jag blickar mot Maspalomas sanddyner. Mitt korrekturläsande stampade lite på stället i förra veckan. Det var så mycket annat på gång trots att jag inte rörde mig runt på ön. När jag skulle skicka ett kapitel som blev färdigt igår, var netkontakten så dålig att det inte lyckades. Idag fortsatte jag med nästa kapitel och nu blev det lite helt ny text. Men jag är ju inte samma människa idag som för två år sedan. Nu blir det poolen, duschen, middag och ikväll går jag till klubben och träffar goda vänner.
Njut av det som livet bjuder!
CWB
