Avskedet närmar sig
Hola. Vaknade upp till en gråskalavärld. Värmen och caliman kom i natt. Först tänkte jag att hur ska det här gå; mögel inne och calima ute. Konstigt nog klarar jag av calima utan några besvär, men möglet här tycks inte passa mig. Det har jag också ofta upplevt i många offentliga byggnader i Helsingfors, så min kvot är väl fylld.
Jag ändrade i alla fall mina planer och tar det rätt lugnt idag. Har packat väskan nästan färdig, som avhämtas i morgon för uppbevaring över sommaren. Få se hur jag ska orka få upp den till porten, men nu är det sista gången. I höst har jag kanske hiss där jag bor.
Mina vänner i stenparken kommer och tar jordgubbar och andra växter idag. Det finns lite andra saker som inte ryms med i väskan som de också får ta.
Jag har hunnit skörda några minitomater och de var riktigt söta. Nejlikorna har knoppar men dem hinner jag inte se i blom. Det har varit roligt att experimentera med lite odling i vinter, och det känns bra att Marianne och Javier nu tar över, så jag inte behöver kasta bort någonting. Blommorna och gräslöken i rabatten blir som minne, men anar att dom inte kommer att klara sig så länge om ingen sköter om dem.
Det har varit många avsked men det känns inte så vemodigt ändå. Jag känner att jag är färdig med Guanabara Park, och nu ser jag fördelarna med att byta lägenhet. Här har i år varit mycket "turistverksamhet" som gör det lite oroligt. Mera sådant blir det väl nästa vinter, eftersom husbolaget nu söker tillstånd så att det bli lagligt. Visst är det lite konstigt att flyga norrut med bara en bokad flygbiljett till 1.10 men jag vet att det kommer att ordna sig.
Det här vintern har varit mycket speciell på många sätt, och "livets skola" har bjudit på mycket givande upplevelser. Därför känner jag mig lugn och trygg trots att lägenheten ännu är oklar. Att lita på att livet bär och att min nya start kommer att ge det jag behöver är självklart. "Resan" jag gjorde genom att skriva boken, blev faktiskt på många sätt en överraskning som bjöd på en fin sluthamn. Marianne som tillverkar smycken har inspirerad av min berättelse gjort "Ängladoctorn". Smycket borde väl få komma med i boken också. Det ena ger det andra, och allting har bara vuxit fram av sig själv.
Jag har följt min längtan och varit öppen för allt som livet har bjudit. Nu har många pusselbitar fallit på plats, och fast jag ännu är lite omtumlad, så känner jag mig mera harmonisk och lycklig. Alla nya människor och deras livsberättelser, har också berikat mitt liv och gett nya perspektiv. Öbornas vänlighet och humor är något som jag verkligen uppskattar. I morgon blir det slutstädning och på fredag lyfter flyttfågeln.
Farväl Barranco Agua La Perra. Tack Gran Canaria, vi ses i oktober igen.
CWB
