Besvikelser
Hej från ovanligt kyligt väder. Jag ser att ganska många har varit inloggade på bloggen trots att jag inte har skrivit på länge. Det beror på många orsaker; både psykiska och fysiska. Jag har mått riktigt dåligt.
Väskan blev kvar på GC men det var det minsta problemet. Vueling såg till att den var på HEL på fredag kl 15, ett dygn efter att jag landat, men först när vi kommit ut till Gläntan på lördag vid 12-tiden ringde dom från HEL. I väskan fanns saker som jag behövde på Granö, så det blev till att tänka om. Jag var glad att den kom till rätta så fort, men besviken på att de inte kunde köra ut den på fredag, eftersom dom gör det sent.
När jag sku starta motorn märkte jag att något var konstigt med startmotorn, men jag var så trött att jag inte visste vad. Efter en kort natt, då Sofie hade hostat och Ronja gnällt i sömnen, vaknade jag med ont i halsen, så flunssan var väl på väg då. Eftersom motorn inte startade gick jag upp och fråga Kalle och när vi kom ner hade Sofie märkt att 'säkerhetssnodden' fattades. Den som man kan fästa runt handleden så att motorn stannar ifall man faller överbord. Jag sökte i alla fack, och Kalle tog ett grovt plastband som var i handskfacket och knöt runt 'knoppen' , så att motorn startade. Senare när jag läste instruktionsboken fick jag veta att det finns en 'reservmanick' inkilad på startmotorn, och mycket riktigt där fanns den. Men vem hade farit iväg med den riktiga? Den kostar 9 € så man tycker att ingen sku stjäla en sån. Jag har aldrig använt min: kör inte i storm eller berusad. Verkar som om någon gjort det på ren jäkelskap: alla känner ju till min roshonda, men vem har något otalt med mig?
Sofie och Teo tog bort vassen från stranden och jag städade i stugan, efter att vi hade fått bort alla styroxblock och annan isolering från fönster och dörrar.
På måndagen när jag började tvätta fönster märkte jag att armen började värka. Nästa dag var det svalt och regnigt, och då tvättade jag endast några fönster på utsidan. Då en kompis ringde när jag låg på soffan och vilade märkte jag nog att jag var trött. Följande dag ringde en annan kompis och då var jag helt hes och musklerna värkte trots att jag tagit Panadol. Jag kände mig febrig, och visst var tempen högre än normalt. Det blev vila i ett par dar så att jag orkade till Ronjas 3-årskalas på lördag. Men ännu följande vecka var jag trött och en seg hosta fick jag också. Nu börjar jag känna mig normal. Jag har inte haft flunssa sedan 2005 så jag förstod inte först att jag verkligen var sjuk.
Det har varit ovanligt svalt och torrt nu i några veckor. Fuktmätarens visare har aldrig tidigare varit på vänstra sidan. Det är skönt att slippa leva i fukt som ger värk i kroppen.
Jag hade planerat att jag genast sku ta bort alla små träd som har vuxit upp under de senaste åren. Men det blev inget av det och nu är det redan så högt gräs att jag inte klarar av att göra det. Jag gjorde ett försök förra måndagen men obehaget blev så starkt att jag måste sluta. Det handlar egentligen inte endast om fästingar, utan den skräck jag kände under min kamp för att få vård. Den gjorde mig trasig och det får ni läsa om i min bok.
När jag kom hit överfölls jag av en stark känsla av besvikelse: jag är på övertid i arbetslägret. Allt kändes tråkigt och jag blev deppig. Jag gjorde som jag brukar: vilade i mitt elände. Livet ska ibland få vara så illa som det är. Sofie tyckte att jag ska njuta mera av det som är vackert. Tyvärr kan jag inte njuta när jag hela tiden ser det som under många år har blivit ogjort. Dessutom njuter man inte på ett ställe där man inte vill bo. Men det och annat som gör mig ledsen ska jag skriva mera om nästa gång. Jag har haft mycket tid för klara tankar som har gett mig nya insikter.
På bilden ser ni penseln som jag tillverkat idag för terrassen måste oljas iår. Min rygg orkar inte längre vara krokig. Däremellan borde jag skära vass då det inte blåser. Den växer och kommer allt närmare bryggan.
Ta hand om er och varandra!
CWB
