Vanligt liv.
Hola från från en lugn söndagsförmiddag. I måndags skippade jag morgonturen på strandpromenaden eftersom jag sku gå till SF genast när vattenbilen kommit. Det kom en regnskur och de mörka molnen blev kvar, så jag skippade promenaden. Tänkte att jag går på kvällen i stället, men då blåste det upp en frisk vind, så jag valde att sitta kvar på terrassen och se på svenskadagsfesten från Jakobstad. Men så beroende har jag blivit av mina turer att jag kände i kroppen att någonting fattades. Följande morgon vandrade jag iväg till Mercadona och storhandlade för hemtransport.
Det ser ut som om den här mannen kommer att fortsätta att leda landet. Han var riktigt ivrig när han höll tal på en europeisk kongress för Socialdemokraterna.
I senaste Dag o Natt kan vi läsa att kanarierna inte själva borde få bo i de lägenheter som de äger i turistområdena. Lägenheter som de har köpt redan innan byggnadsskedet, och som ett företag i komplexet skulle hyra ut åt turisterna. I ett senare skede har ägarna flyttat in för att få bo närmare arbetsplatsen. De har bott där i många år, men problemet är att marken är klassificerad för turism. Andra ägare har själva hyrt ut för långtidsboende, och det vill företagarföreningarna inte heller att de ska göra. Men ägarnas organisation hävdar att det nog går bra att ha både turister och fast boende på samma område. I går kväll när jag var på fest i klubben, pratade jag med ett par som hade seglat till ön och varit registrerade på segelbåten, innan de skaffade sig en bostad på ön.
När jag går ner till strandpromenaden kan jag välja många olika vägar. Den här är den lummigaste.
Väljer ofta att gå ner på den sista vägen innan berget.
I den här bilen bor det en man. Den har varit där i många veckor. Alla har inte råd eller vill hyra en dyr lägenhet.
Några hundra meter därifrån finns ett av San Agustins äldre hotell: ganska lyxigt har jag förstått.
Jag har fått en mycket bra korrekturläsare som inte endast markerar skriv/språkfelen, utan också kommer med synpunkter angående innehållet. Det är mycket givande att få veta hur nån annan upplever texten, men jag märker nu att jag från början har haft en mycket bestämd uppfattning om hur boken ska bli till: texten har kommit till mig och det har känts rätt. T.ex: när jag förstod att jag sku skriva boken visste jag genast var och hur den sku börja, och sen har den vuxit fram med tiden. Mitt enda problem är nu, att jag inte bör sitta längre än en timme vid datorn, för nu har jag fått lust på boken igen. Det är länge sedan jag läste början och det finns avsnitt som jag vill 'finslipa'.
Sköt om er!
CWB
