Upprepningar
Hola från idealiskt väder. I morse när jag vaknade förstod jag att det är bloggskrivandag: den veckodag jag ofta skriver blogg. Jag hade inte tagit en enda bild på hela veckan, så tog telefon med på min morgontur.
Det var många andra som ville uppleva solens första strålar. Nästan varje morgon hör jag finska, men mest svenska, tyska och spanska. Bilderna kommer i den ordning de är tagna. Du förstår kanske varför jag är beroende av de här turerna. Varje dag upptäcker jag någonting nytt.
Det är inte de som har dansat i baren till kl 04 som är där. Alla åldrar, utom tonåringar, är representerade, och ung. lika många kvinnor som män. I dag slog det mig hur tysta de är: alla njuter av soluppgången. Några som bor nära hade tagit kaffemuggen med och satt sig på en bänk.
Det här ögonblicket blir mest förevigat, för då kommer telefonerna fram. Några tidiga badare syns mellan vågorna.
Katten njuter också av solens första strålar på sitt favoritställe.
Jag är nöjd över de förändringar som morgonturerna har medfört: ett mera flexibelt liv. Tänk att det tog sju år tills jag förstod att jag inte längre behövde ligga kvar och dra mig i sängen på morgnarna; njuta över att jag inte behöver gå till nåt jobb.
När jag för en vecka sen såg på Ahtisaaris begravning blev jag lite förskräckt över hur dystert och grått det var i Hesa mitt på dagen. Jag hade tagit ut datorn på terrassen, så det var en större skärm. Nyheterna kollar jag på telefon, för de är så hemska att jag inte vill se ordentligt.
När jag hörde om stängda gränsstationer mot Ryssland tänkte jag på hur många flyktingar från västra delen av Afrika som kommer hit. Här går det inte att stänga gränsen för då drunknar de. EU ska börja beakta de flyktingar som kommer via Kanarieöarna. De flesta som kommer till Spanien tar sig över hit. Ligor håller på med illegal affärsverksamhet i små dåliga båtar: utnyttjar människors svåra situation i hemlandet. I år har det kommit över 23.000 pers och många är ensamma barn.
Under korrekturläsandet har det förvånat mig, hur tydligt jag ännu kommer ihåg och kan förnimma händelserna för fem år sedan. Häftiga händelser som är förknippade med starka känslor minns man, medan vanligt vardagsliv snabbt suddas ut. Ännu dyker det upp något som jag vill ha med för att läsaren ska få en tydlig helhetsbild. Alla uppfattar ju texter utgående från sina egna erfarenheter, men jag vill att det ska vara möjligt att gå in i händelserna.
Jag blev nyfiken på hur korrekturläsandet påverkar mitt blodtryck. Visst steg det en aning, men då jag började skriva boken var det säkert mycket högre.
Egentligen är det väl konstigt att jag inte har blivit helt uttråkad på texten. Det beror nog på att jag har haft många långa pauser, och aldrig har 'tvingat' mig att skriva.
Nu har vi kommit fram till Burras strandens bar, där det är trevligt att ta sig ett glas och kanske lunch/middag. Efter den svänger jag ofta upp, för då har jag redan gått förbi Flamboyan.
Njut!
CWB
