Skördetid
Hej från fortsatt varma vindar. Nu är det inte många dagar kvar innan jag lämnar Gläntan, och nästa onsdag flyger jag söderut.
Det har varit en riktigt trevlig sommar full av olika sysselsättningar. I början var det dramatik, men det var inte jag som bjöd på den. Bilden uppe visar att jag har vågat mig in i skogen. Det kändes skönt att erövra en bit av skogen, men nog blev det fästingcheck genast efteråt. Sofie och Ronja tog en lite längre tur, så att vi fick en kantarellpaj till kräftskivan.
En session hade jag med partnern, och även det kändes roligt. Jag vågade inte pressa knät så länge, men lite ska jag få njuta i nästa sommar också. Och som ni kan se; i skogen finns det träd kvar för både Bjarne och oss. Det har varit så skönt när morgonsolen har lyst genom skogen nu, och hjortarna vandrar inte mera över gården hela tiden.
Hararna har också haft god skörd i sommar. Först trodde jag att det endast hade dykt upp en ny ungen, men en morgon var det tre samtidigt.
De skuttar omkring överallt och är inte speciellt skygga. När jag kommer nära sitter de stilla och väntar tills jag har passerat.
Lingonen mognade redan i början av augusti, men bär plockar jag inte längre.
Sommarens nyheter har varit dystra, utom presidentvalet i USA som nu ser mindre dystert ut. Politiken i Finland känns direkt obehaglig och utsikterna ser inte ljusa ut. Just nu pratar de om vården på HUS i radion. Om fattigdomen ökar kommer vårdbehovet att öka, och den negativa spiralen är i gång. Min bok är verkligen aktuell nu.
Det kändes skönt när jag hade gjort kontrakt med BoD Sverige. I Finland slutar de att marknadsföra boken. Jag hade bett som alternativ att få det nya exemplaret i Finland också, men de valde att avsluta. I Sverige gick allt snabbt; boken var publicerad efter två dagar, och jag fick mejlet som berättade om det. Om ca två veckor kommer e-boken.
Nu har jag troligen kommit på mysteriet med marginalerna. Jag hade börjat skriva boken på förlagets wordfil, men den hade blivit uppdaterad, för storleken på sidorna var nu lite mindre, men det gick lätt att ändra. Dessutom har jag ny dator som har uppdaterat wordprogram. Så jag borde antagligen ha flyttat hela manuset till en ny wordfil från förlaget. Men det skulle ha varit ett digert arbete, och jag har accepterat att de inte är perfekta. Det som jag däremot har haft svårare att smälta är den dåliga nätkontakten som gjorde att korrigeringarna inte uppdaterades.
Men det positiva är att jag nu har förstått varför mina korrigeringar inte sparades redan i första boken. Den sommaren bodde jag i stan och satt där och jobbade med manuset, men det var de sista korrigeringarna jag gjorde på Granö som fanns kvar. Jag har ju redan börjat tro att jag har fel i huvet när samma fel dykt upp på nytt.
När boken var klar började jag läsa om hur det är att publicera en bok. Överallt stod det om att man bör anlita en riktig korrekturläsare, eftersom man blir blind för sin egen text. Först tänkte jag att jag borde ha läst det här innan jag började skriva, men skulle jag ha vågat publicera något då? Sen kom jag på att egentligen är jag ganska bra som utan alla tjänster har lyckats ge ut två böcker. Låt vara att de är lite kryddade med skrivfel och konstiga marginaler.
Men nog var det en överraskning att slutspurten skulle bli så häftig, och publiceringen så komplicerad. Jag skulle ju ta det riktigt lugnt med den här boken, men livet bjuder på överraskningar som ger god lärdom. Nu hoppas jag att läsarna vågar komma med feedback på innehållet, för nog blir man bild för det också.
Sköna sensommardagar!
CWB
