Ord
Hej från svala fuktiga vindar. Nu har blommorna fått regnvatten, men de klarade sig bra under torkan. Bilderna är tagna i förra veckan, men jag har inte haft tillfälle att skriva tidigare.
Det har varit många olika händelser allt sedan midsommarveckan. Jag hade redan tänkt att nu sätter jag punkt för korrekturläsandet, men gång efter annan har jag hittat mig själv vid datorn. Min lust att komprimera var ännu så stark, och manuset är ca fem sidor kortare nu.
Jag använder ofta många ord i tal men gillar texter som inte svämmar över av ord. Det är mycket lättare att använda många ord när man skriver, men måtta med allt. Att komprimera är krävande eftersom helheten bör kollas upp ordentligt, så att inget väsentligt saknas.
Samtidigt har jag upptäckt att det går att beskriva samma händelse på oändligt många sätt. Det gäller att välja det som känns mest bekvämt för mig. Alla kan inte höra till min målgrupp, och jag vill att läsaren ska använda sin fantasi. Varje läsare upplever en text utgående från sina egna erfarenheter, och för de flesta är jag okänd. Orsaken till att någon läser en bok kommer också att påverka hur hen upplever den.
Språkpoliserna ska också få sitt, och en bok med fel lindrar ju avundsjukan, men inspirerar också amatörer att våga skriva. De riktiga författarna har tillgång till redaktörer och andra tjänster, medan jag sköter allt själv. Boken är "himlaga" och det stör inte mig. Innehållet är det viktigaste, och att läsaren kan stiga in i berättelsen, och bli fångad så mycket att hen vill stanna kvar till slutet.
Jag siktar ju inte på finlandiapriset eller någon annan utmärkelse. 😂 Det viktigaste har jag redan fått: den terapeutiska effekten. Om någon kan få lite nytta av mina erfarenheter blir jag glad. Det känns i alla fall bra att jag har kunnat omvandla negativa händelser till något konstruktivt.
Hoppas du kan vara nöjd över dig själv!
CWB
