Terapi
Hej från sommarvärme på en annan ö. Bilden tog jag under morgonens promenad när jag gick över till Blåbärslandet.
Nu bor jag granne med Pekka och Antonio. Jag önskar nog ännu att de skulle vara landets presidentpar, istället för den skrattande presidenten med sin engelska hovdam. När jag lyssnade på kvällstalet han höll i Estland under deras besök, blev jag förvånad över att han under ett statsbesök börjar prata om drinkar.
Egentligen hade jag tänkt att jag ska ha manuset färdigt när jag flyttar, men så bestämde jag att jag ännu ska läsa det en gång i Finland, och det visade sig vara ett klokt beslut. Mellan fönstertvätt och andra sysslor satte jag mig ner vid datorn och det började hända märkliga saker.
Nu var jag på den plats där flera avsnitt av berättelsen utspelade sig. Reaktionerna blev helt annorlunda: nu kunde jag tex gråta den gråt som hade varit omöjlig att gråta då allting hände. Tårar tvättar oss inombords och jag fick en mycket behaglig och hel känsla ju mer jag läste. Eftersom jag gjorde små förändringar ville jag läsa den på nytt innan jag kom hit.
Men det betydde att jag satt vid datorn alldeles för länge under några dagar. Visst hade jag börjat göra mina morgonroddturer, men de ger inte mycket motion för benen. Inte heller mina korta promenader runt på backen ger den motion jag behöver. Gympan kändes också som ingenting då jag är beroende av mina långa morgonpromenader.
Jag kände att högra foten och vaden började värka och kännas konstig, och var nöjd när jag fick frågan om jag kan komma till stan en dag tidigare. Det fick mig bort från datorn som hade fångat mig nästan totalt. Jag mådde så bra av det, men fick samtidigt uppleva hur illa det var för benen. Nu får jag skärpa mig och återgå till högst en timmes pass vid datorn. Terapin jag fick var nog värd värken, och nu lärde jag mig var gränsen går.
Det var nog underbart att komma till stan och kunna ta långa promenader. Tredje kvällen hade jag fått en liten blåsa under foten då jag hade andra sandaler än jag har på GC.
Pga det otrevliga bemötandet av tre biträden i K-Rauta för en vecka sedan glömde jag att köpa vimpel, så jag åkte tillbaka dit i går. Det var tur för nu var där en ung man som var glad och vänlig. Jag fick superfin betjäning och han kollade tom upp när de får in mera mortosågskedjor. Efter mitt förra besök i K-Rauta träffade jag mina sommargrannar som har bott tio år i Spanien, och de sade att här i Finland är det "tökk, tökk, tökk". Jag beslöt att om jag får dåligt bemötande så börjar jag säga "tökk, tökk, tökk".
Njut av den vackra sommartiden!
CWB
