Vecindario
Hola från underbart väder. I går morse kom värmen; då kände jag att vinden var ljummen och jag kunde genast klä av mig tröjan. Poolen är också extra varm och skön nu, och snart vågar jag ta ett snabbt dopp i poolen som inte är uppvärmd.
I vinter har jag lärt mig vad som är bra för min kropp. Det var problem med uppvärmningen av poolen under en kort tid, och temperaturen sjönk till ca. + 20°. Trots att jag inte vattenjoggade lika länge som jag normalt gör reagerade kroppen. Jag var kall i flera timmar och fick känningar i benen. Det kommer inte att bli några "vinterbad" i sommar, men jag hoppas att morgonturerna blir tidiga roddturer innan vinden friskar i.
Bilderna är från Vecindario, öns tredje största stad. Den ligger på östra sidan av ön där den mest plana delen finns. Gatorna är smala utom de som är på sidorna och den fyra km långa huvudgatan i mitten. Några små torg och parker finns det också och de breda gatorna har planteringar.
Specialisterna har mottagning där och i onsdags besökte jag dermatologen. Hur det gick hos honom får ni läsa i slutet av boken, och nu har jag skrivit det sista ordet i den. I bussen på hemvägen förstod jag vilket ord som blir det sista. Texten har verkligen gått sin egen väg och vuxit fram spontant; jag har endast fungerat som skrivare.
Under det sista året har det också hänt saker som berör delen "Hyresgästen" som ni kommer att få läsa i de sista kapitlen. Det blev 62 kapitel och ca 390 sidor i pocketformat. Sex års mer eller mindre häftiga händelser i mitt liv, och nu förstår jag att det inte gick att avsluta boken innan allting hade hänt i verkliga livet. Olika experters uttalande om vården i Finland får mig att förstå att mina erfarenheter inte är några undantag.
Vecindario ligger endast några km från havet, och jag ställde mig frågan om jag kunde bo där? När jag kom hem kollade jag på hyresbostäder: det fanns en tvåa för 550 € som låg nära köpcentert Atlantico.
En tomt är till salu.
Här produceras vindkraft.
Min granne kom på fredagen med halva manuset, och begärde fortsättningen för hen måste få veta hur det går. Vi gick igenom anteckningarna som hen hade gjort. De var överraskande få, men när man lever sig in i händelserna struntar man i eller märker inte felen. Vi skrattade åt mina uttryck som hen inte hade hört förut, men som beskriver mig och situationen. Jag vill använda samma vardagsnära språk som då jag pratar och tänker. Troligen blir det enklare för läsaren att kunna leva sig in i händelserna. Det händer nog för mig när jag läser böcker, att jag får läsa en mening på nytt för att kunna förstå den rätt. Ingen kan skriva en bok där alla läsare genast förstår exakt alla meningar.
Det var ett tag sen jag besökte det här stället, men inte blev jag mer förtjust nu heller. Det är så stort att jag inte orkade kolla på allt, men Carrefour ville jag besöka till sist. Det påminner om Citymarket i Finland; där var liknande kampanjedagar som de brukar ha i Citymarket och hela stilen är liknande. Speciellt billigt var det inte men jag köpte ett färskt rågbröd och några andra saker. Jag la märke till att tex. frukt och grönsaker är billigare i lilla Spar.
Nu kliar det lite i fingrarna för att få börja med boken från början och ta bort/lägga till ord, göra små ändringar och godkänna. Det borde göras långsamt och noggrant utan störande element. Jag kom på att största delen av boken har jag skrivit ute på terrassen, där jag ofta blev avbruten av olika personer. Korrekturläsandet har jag gjort inomhus eftersom jag läser högt, men jag kommer nog i fortsättningen att börja skriva inomhus. Nu sitter jag ute på terrassen och skriver på mobilen, men söndagarna är rätt så lugna här.
Njut!
CWB
