Problemlösning
Hej från sommarväder på arbetslägret. I går kom det några droppar regn, men i övrigt har det varit soligt väder. Nu behövs det några nätters stilla regn som vattnar naturen.
Det blev genast mycket problemlösning när jag kom till fosterlandet. Ena nyckelknippen till båten var på villovägar, men det löste sig när jag med uteslutningsmetoden hade lyckats inringa platsen. Då sa intuitionen var den var.
När jag kom ut till Gläntan för en vecka sedan undrade jag över en tall som var avsågad ca 2,5 m ovanför marken. Roddbåtens lina var avskuren på två ställen, vilket också verkade mystiskt. När Sofie berättade om linan trodde jag att det var ett djur som förorsakat det, men linor brister inte på två ställen och rakt av i så fall. Den som inte har några fiender har inget uträttat, vågat säga sin åsikt eller stått upp för någon tänkte jag.
En några år gammal mansett till en blodtrycksmätare gick sönder på hösten, så jag bestämde att jag skaffar en ny eftersom den hade varit dyr. Men det var lättare sagt än gjort. Gick till det apotek där den var köpt men det kom genast ett bestämt svar: "Vi säljer inte de där." Jag hade landat dagen innan så jag hoppade till över det baska bemötandet. Då fick jag inportörens kontaktuppgifter. Kontaktade dem och berättade igen att jag bor på en ö och har ingen adress i Finland. Svaret var en link varifrån jag kunde beställa, eller gå till något apotek. Jag frågade vilket apotek som säljer dem men fick inget svar.
Så gick jag till det lilla apoteket vid Prisma, och när jag hade förklarat mitt problem la farmaceuten genast in en beställning, trots att de inte fanns i deras sortiment. Hon meddelar när jag kan hämta mansetten. Jag blev så glad att jag sa "Du är en underbar människa, tusen tack."
På K-Rauta finns det inte så underbara människor. Jag behövde ett nytt kärrhjul och gick genom avdelningen för trädgårdsskötsel, men såg inte vad jag behövde, så då jag kom till en disk där det fanns en ledig försäljare blev jag glad men han blev arg. Han hälsade inte ens uta sa barskt att jag sku gå bakom en hög hylla, men jag svarade att där inte fanns kärrhjul. Då ropade han ännu barskare att jag ska gå ut.
Lite vimmelkantig tog jag mig åt det hållet han visat och hittade dörren som ledde ut. Där fanns genast en försäljare så jag hälsade men han såg inte ut att vilja betjäna. Jag visade ändå bilden av hjulet och sku ta fram teknisk data. Det ville han inte ha utan hämtade motvilligt ett hjul som hade färdig axel i förpackningen. Jag såg att det hjulet hade rätt storlek och tog förgivet att måtten på axeln var standard.
Jag kollade på blommor men de som jag ville ha fanns endast på utsidan vid ytterdörren. Så jag gick till kassan och frågade om jag snappt kan hämta blommor. Det tog några sekunder men när jag kom tillbaka hade han just börjat betjäna nästa kund. När jag sku lägga blommorna bredvid hjulet på det andra bandet, skrek han att din tur är efter den här och markerade med handen. Jag hoppade till och backade snabb med blommorna, och efter en stund brast handtaget och krukorna rullade omkring på golvet. Då såg han ännu argare ut, men en kvinna från andra kassan kom och hjälpte mig att få en passlig kass att lägga dem i. Så där blev det kulturkrock med besked. Antar att mitt gråa hår och min hatt är största orsaken: gamla mommon är irriterande och hör dåligt så att man måste skrika åt dem. 😂
Som motvikt hade jag en hjälte på besök igår. När jag sku fästa nya hjulet märkte jag att axeln var för lång. Men Bjarne sågade med en gammal metallsåg av den på två ställen i +25° solsken. Jag hade tänkt föra den tillbaka men han ville hjälpa mig. Kärran behövdes minsann för det fanns högar att föra bort, och jag använder den för att få upp saker från stranden. Dessutom hjälpte Bjarne mig att få mera tryck i vattenpumpens tryckkärl. Det nya tycks vara sådat som kräver påfyllning ibland. Efter det sågade han ner några fula granar som han kan köra hem i vinter. Tur att det finns en hjälte i skärin. Sofie tog genast kärran i bruk och skottade bort alla högar.
Dom här finns överallt i stan.
Ännu till den översta bilden. När vi funderade med Bjarne vem som hade sågat tallen kom Sofie ihåg att den tallen som herr storm hade fällt på hösten inte hade blivit helt sågad i bitar, eftersom den föll på en sten. Hon gick och kolla och kunde se lite märken av rötter, men konstigt bra hade den tagit sig tillbaka till sin plats, för varken Bjarne eller jag såg dem.
Småningom löser sig alla problem och nu är roddbåten i vattnet så jag kan börja ro. Ryggen har tagit stryk av allt lyftande och fejande, men nu gäller det att ta det i lugn takt. Betjäningen i S-banken var också mycket vänlig och saklig så allt är inte "rukot".
Lev väl!
CWB
