Sammanträffande
Hej från omväxlande känslor. Förra gången var det välkommet regn men stövlarna syftar inte på det. Tyvärr behövs dem för att skydda mig för fästingar, om de nu räcker till?! Regnen har tydligen gjort att alla fästingar har kläckts, så där som myggorna gjorde i maj, och nu finns de överallt.
Jag hade redan bestämt att nu glömmer jag fästingarna, och vågade mig till och med på en liten skogspromenad igår, naturens dag till ära. Men på kvällen när jag hade tagit några varv runt stugan, för att få blodet att cirkulera i benen, hittade jag en fästing på benet, som just höll på att bita sig fast ordentligt. Den var halvvägs när jag fick bort den, men fy f.n va det va obehagligt. På dagen hade jag läst om jättefästingen som kommit till Sverige och det gjorde inte saken bättre. Det kändes lika som då min sista vinter i Finland bokstavligen körde ut mig ur landet. När jag återvände från semestern på GC, blev det först grymt kallt och efter det regnade och slaskade det länge, och våren var kylig. Är det här tecken på att jag borde bli verkligt långtidsboende där nu? Men lite nordisk sommar behöver jag väl ändå, med alla mindre och större djur i Paradis1? Men tur att Lindas gummistövlar finns här. Nu står de på dörrmattan och varnar, så hur ska man glömma fästingarna? Själv får jag värk i benen om jag går i gummistövlar men korta turer klarar jag av. Jag har nog vattentäta kängor men de är lite för varma ännu.
När jag i fredags satt på terrassen och såg ut över vattnet fick jag en fin insikt. Jag förstod hur fångad jag hade varit i korrekturläsandet och i min deadline. Efter några veckors paus hade tankarna börjat flyga fritt och jag hade landat i mig själv igen. Jag hade t o m lyckats kläcka ett par "veckans tanke" till LC:s FB-sida. Det hade varit helt slut på de tankarna en lång tid. Jag förstod också hur mycket jag varit fast i deadlines och dagens stressiga liv. Det är inte helt lätt att skaka av sig allt och ändå känna sig ok. Det är inte arbetstagaren i mig som är hindret, utan det är företagaren som är slavdrivaren. Jag hade en mycket hög arbetsmoral som företagare, men jag körde med stora marginaler, så det blev inte stressigt. Men det här projektet är nytt och därför helt omöjligt att planera, så nu är det verkligen dags att börja lära mig att leva utan en plan.
Samtidigt som jag fick min insikt sändes en intervju med en författare i radion. Allt hen berättade kände jag igen, och när hen berättade att alla böcker själva får bestämma när de är färdiga, förstod jag att det är lika med mig. Hen brukar ha flera månaders paus före korrekturläsandet börjar. Samtidig förstod jag varför mannen jag träffade på GC hade skrivit två böcker på tio år. Amatörer är kanske inte så snabba och jag har ju mycket annat emot mig.
Det var en skön insikt och jag kände mig så befriad. Nu bara följer jag min intuition och lever med i livsströmmen. Det känns riktigt spännande att få se vart det bär. Förra hösten och vintern hade ju så många händelser som störde min koncentration, men allt blev viktigt material till boken.
Sommaravslutning har många firat, men här ska vi fira den i veckan. Jag har ju allt mer börjat ändra på alla festkvällar och firar dem då det passar bäst. Så kan man göra då man är pensionär och vem vet, kanske blir det nån kräfta ännu, men utan getingar den här gången. Njut av det som ännu finns kvar av sommaren.
CWB
