Glädje
Hola från ljumma vindar. När jag vaknade den sista morgonen i Helsingfors tänkte jag, att nu har jag inte sett solen på många dagar, men den dagen blev det sol och minusgrader. Det blev inte så mycket regn som de hade lovat, och jag promenerade flera timmar alla dagar. Första morgonen var det dimma och jag trodde att jag hade några problem med ögonen, men trots en kort natt så orkade jag med allt som jag hade planerat.
Det som blev speciellt med den här julen var att jag fick bekräftat att jag fått krafterna tillbaka. Vi behöver något att jämföra med, och jag upplevde att jag mådde lika som min första jul efter att jag flyttat till GC. Varken barnbarnens ståhej eller butikerna kändes stressiga och jag behövde ingen siesta. Det var lugnt i butikerna i år då julafton var på en tisdag, och jag njöt av att gå med Felicia och göra lite små uppköp. Med Benjamin kollade vi på det fina jullandskapet i simhallen. Det var superfint och gav bra julstämning då det ute var grått och dystert.
I år hade jag föreslagit att vi skulle ha knytkalas på julafton, eftersom jag tyckte att ingen skulle behöva få stress av att skaffa allt. Det fungerade fint och pga ett litet missförstånd fick vi veta att vi klarar oss med mycket mindre mängd lådor. På juldagen fortsatte knytkalaset hos Sofie och Teo, och då kunde jag stiga av vid Prisma och köpa mera lådor. Det var ju inte möjligt då jag var ung, och inte skulle jag ha gillat det då, men nu tyckte jag att det var roligt att ta en tur dit. Där var ganska mycket människor så det är många som har vant sig vid att den alltid är öppen.
På kvällarna hann jag se några julprogram i tv och julfreden inledde som vanligt julfirandet. Jag åt karelska piråger varje morgon och rågbröd alla kvällar. Det var så gott och gav en stark känsla av att vara i Finland. En händelse som berörde mig allra mest var det som hände på juldagens förmiddag vid bankautomaten: Det kom en gammal man, ca 90 år, fram och frågade hur den fungerar. Jag visade var han lägger in kortet och steg åt sidan och sa att han skulle slå in koden. Före det hade han redan sagt den åt mig, men jag svarade att jag inte kan göra det eftersom det är privat. Då svarade han att han inte ser och sa koden på nytt. Jag slog in den och frågade vad han vill göra. Han ville veta saldo och när jag såg beloppet blev jag så förvånad, att jag inte noterade att det disponibla var ännu mindre. Han bad mig lyfta 20 € men det lyckades inte. Han tackade för hjälpen och helt omtumlad gick jag vidare, tills hjärnan började fungera och jag förstod att jag ska ge honom 20 €. Gick tillbaka men tyvärr var han försvunnen. Jag hade sett fattigdomen i ögonen och det kändes hemskt. Han var ren, hel och inte alkoholiserad. Klyftan mellan fattiga och de som klarar sig relativt bra har nu blivit skrämmande stor.
Det som jag är stolt över är att Finland nu har fått en mänsklig statsminister. Det blir inte lätt för henne och övriga ministrar eftersom det nu är många kvinnor i regeringen, men snart vänjer sig väl folk med det också. Jag blev glad när jag hörde att här på GC kommer man att satsa ännu mera på hälso- och socialvård i nästa år. Tex moderskapsledigheten är endast fyra månader, så där borde vi få en förbättring. Trots att den är betydligt längre i Finland är nativiteten ändå låg, så inte hjälper det alltid med det heller. Här är det ännu mamman eller nån släkting som tar hand om de minsta barnen.
Alla tråkiga nyheter ang läkare, sjukskötare och dagvårdspersonal orkar jag inte ens tänka på nu. Så mycket av det jag skrev om i min bok har blivit sant och inte är jag förvånad. Boken har jag inte funderat på mera, och har fått mera feedback om att den bör läsas långsamt. Det som blev till under en lång tid ska troligen avnjutas långsamt.
Glädjen över att vara frisk och ha krafterna kvar är så stor. Visst kommer mina ben kanske alltid att vara lite svagare, men så är de väl för de flesta i min ålder. Att inte behöva ta någon medicin är ju redan rätt så bra för en tant i min ålder. Hälsa är nog det bästa vi kan ha och jag får lära mig att åldern för med sig lite skavanker.
Borreliosen gav inte endast ny kunskap om hur maten påverkar hälsan, utan också en djup tacksamhet över att vara frisk. Nu kommer jag verkligen att hålla det löfte jag gav mig själv då jag var som sjukast: om jag blir frisk ska jag leva ett bra liv varje dag jag har kvar. Det nyårslöftet får gälla för alla år. Gott Nytt År!
CWB
