Tålamod
Hej från ostadigt väder. Gårdagens lågtryck fick min kropp att reagera men idag är det bättre. Fuktmätaren har redan i flera veckor varit på högra sidan, men med små brasor har jag lyckats hålla den vid 70.
Det är alltid lika spännande att följa med hur blommorna 'strider' om plats i rabatterna. Ett år hade kärleksblomstren nästan helt tagit över, men ifjol tog prästkragarna tillbaka sitt utrymme, och i år har de 'skuffat' bort kärleksbomstren så att de växer framför pinonerna, och några har tagit sig över till andra ändan av rabatten.
Huvudsaken att blommorna har tagit över så att nästan inget ogräs trivs där mera. Jag brukar ta bort ogräset med en räfsa: bekvämare för ryggen och risken för att få på sig fästingar är mindre. Jag har hittat på olika knep för att klara av livet här utan att behöva känna obehag. Det behövs gott tålamod, och mina olika skyddsreaktioner har blivit så automatiska att de inte stör mera. Säkert är dom helt bra eftersom jag inte har sett en fästing på ett par år. När kompisarna berättar om att de har haft några fast på sig i sommar, blir jag nog orolig, men jag skrämmer inte upp dem ändå. Jag vet ju hur det var innan jag fick borrelios; inte förstod jag att det verkligen är Finlands farligaste djur. Det hörde jag i ett radioprogram där de igen gav fel information ang hur fort smittan överförs och om symptom.
De gamla rosorna kom upp igen genom smultronen. Ifjol trodde jag redan att de gett upp, men dom är lika sega som jag.
Jag märkte att mitt tålamod verkligen har blivit bättre med åren. Ifjol började jag sticka på en tröja av ett gammalt garn som har varit i källarskrubben i många år. Jag försökte minnas ett gammalt mönster som jag hade hittat på för 50 år sedan. Men det blev inte rätt och jag repade upp allt och stickade en provbit. I år började jag på nytt enligt den men inte var jag ännu nöjd. Det blev ny start och några gånger har jag fått repa upp när jag stickat fel, då jag suttit framför tv:n. Nu börjar den vara färdig men jag ska ev ännu virka kanten runt hela tröjan på nytt, för jag är inte riktigt nöjd med den. Sådant här tålamod hade jag inte för 20 år sedan. Nu skrattar jag bara och tänker att nog är det underbart att äga så mycket tid.
När en kompis var här och vi diskuterade 'gamla tider' lade jag nog märke till att jag i arbetslivet har haft gott tålamod. Jag orkade sällan tjafsa om oväsentliga saker, utan för mig har det viktigaste varit att få arbetet att löpa. Det var givande att byta erfarenheter med någon som jobbat på samma ställe: pusselbitarna föll på plats.
Hösten gör sig påmind och om drygt tre veckor ger jag mig av. Det har varit en lugn sommar som jag har kunnat njuta av. Ifjol var jag irriterad på mäklaren och allt ogjort arbete här. Visst finns det sådant ännu, men tänk hur stor inverkan 'braklet' har på mitt humör. Jag sitter ju ofta på terrassen och ser runt omkring, så omgivningen har stor inverkan. Snart slår de nya rosenknopparna ut på terrassen.
Barnbarnen kommer snart igen och då blir det roligt. Hoppas att det blir bra väder, men vi får ta det som det är. Alltid kan vi värma bastun för havsvattnet är ca 16 grader.
Njut av sensommaren!
CWB
