Människor
Hej alla människor, idag är det mitt tema. Jag har hört i olika sammanhang sägas, att människan har blivit bortglömd i Finland. Mer och mer börjar jag förstå vad som menas. Mina upplevelser under de senaste åren berättar nog om att det finns likgiltighet och "hälläväli". Jag har tidigare skrivit om att det finns människor, som gör nästan hur mycket som helst för att få göra så lite som möjligt. Ett fenomen som jag fått uppleva igen en gång, och jag undrar vad som är orsaken? Det är i alla fall ett mycket ineffektivt sätt.
Den här gången handlar det om ett förlag som jag har haft kontakt med. Det tog två veckor att få svar på frågan om jag kan ge ut en bok på svenska genom dem. Jag frågade på finska men ändå var det trögt, och varje gång kom det en länk från deras hemsida. Jag svarade att jag ger ut min första bok och att jag inte vet något ang förlagsverksamhet, men också är dålig på de nya dataprogrammen. Dessutom berättade jag om min livssituation. Det kom bara mera länkar på båda språken, och igår skrev hen att det kanske är bäst att jag ger ut den i Sverige. Så var jag på ruta ett igen, och jag skrev att jag i nästa bok ska göra en jämförelse angående bemötandet i mina två hemländer. Jag föreslog att någon kontaktar mig så att vi kan reda ut vilka tjänster jag behöver. Men hur är det så här dålig service, och varför sätts det ut så mycket tid, flera veckor faktiskt, på att skiva många liknande mejl? Några enkla frågor kunde däremot snabbt berätta vad som behövs. Tyvärr vet jag för lite för att själv kunna ställa dem, och jag vet inte ännu hur mycket jag själv klarar av att göra.
I morgon ska någon ringa mig från förlaget så få se vad som händer. Det som åtminstone blev klart är att formatet i mitt Wordprogram är rätt. Ett tryckeri ansåg förra sommaren att det var fel, så jag skickade en sida åt förlaget. Nu har det här förlaget inte det formatet i sitt sortiment, så jag får ändra och läsa igenom en gång till. Det är många svängar i långdansen, och det ska blir skönt när det är över. Åtminstone har jag lärt mig att jag borde ha kontaktat förlaget redan i vintras, eftersom allt går i snigelfart.
När det gäller djurvänner i det här landet så har jag lärt mig nytt. På Naturväktarnas FB-sida går det både hett och hatiskt till. Visst finns där helt trevliga människor också, men så finns de såna djurvänner som har identifierat sig så mycket med djuren, att de glömt bort att de själva är människor. Jag har försök förstå vad det är som gör att människor börja förhålla sig hatisk till sin egen art? Andra ytterligheten skriver "skjut dem genast" och de verkar vara lika extrema. Helhetssyn och empati hör inte till dessa människors starka sidor, och de börjar te sig rätt komiska i min synvinkel.
Jag har förstått att vargen har debatterats där tidigare, och att inläggen varit mycket hatiska. Jag har full förståelse för människors rädslor, och att de inte kan gilla djur som förstör deras egendom. Själv är jag rädd för både fästingar och mårdar, och fåglarna på dagens bilder är inte mina favoriter. De har smutsat ner många parker och stränder så att människor inte kan använda dem. Det finns en obalans i naturen idag som inte är sund. Vargar som springer på huvudstadens gator + många andra vilda djur, är inte riktigt ok enligt mig. Det finns stora skogar där djuren bör rymmas, och vi behöver inte ha allting på våra gårdar eller inne i våra hus. Att skarvarna fritt får förstöra holmar tycker jag också att är helt galet. Jag är djurvän, men det betyder inte att jag inte bryr mig om människorna.
Det behöver väl inte vara så svartvitt utan istället bådeoch. Djurskydd är bra men människan bör också ha rättigheter, och genom att börja hata varandra kommer vi ingen vart. Nu orkar jag inte fundera mera på det här lite förunderliga folket, utan ser fram emot bättre tider. I morgon blir det en regndag som lämpar sig väl för jobb vid datorn. Njut av allt som naturen ger!
CWB
