Ny skräckfilm?
Hej från värmebölja och så här såg stranden ut i onsdags.
Jag hade helt rätt ang fästingar i blommrabatten. På onsdag kväll när jag vandrade runt på gården såg jag att tistlarna börjar blomma. Jag gick fram och drog upp fyra stycken, såg på tv-nyheterna och gick i duschen. När jag tvålade in mig märkte jag att det var något konstigt vid armhålan. Det var en så liten fästing (nymf) att jag tog bort den med nageln. Bettet var lite ömt med rött omkring, och såg inte lika ut som det jag hade för sju år sedan. Då blev det endast en minimal röd prick som inte alls var öm.
Jag putsade bettet med Septidin och la på Bacibakt pulver. Följande dag hade det röda området kring bettet blivit lite större, så jag loggade in på Omaolo och fyllde i mina symtom. Svaret blev att jag pga att bettet är varmare än övrig hud bör ta mig till hälsostationen nästa vardag. Resultatet gick vidare till en hälsostation jag valt, och jag fick veta att de behandlar ärendet nästa dag.
Följande dag kom det en fråga på Omaolo angående bettets utseende. Jag svarade att jag inte hade några sådana symtom, och så berättade jag hur det hade varit för sju år sedan, och att jag inte ville hamna in i samma kamp och skräckfilm på nytt. Då bad hälsovårdaren mig komma till hälsostationen, så jag åkte iväg till Kvarnbäcken, där jag hade varit för sju år sedan. Jag var nog mycket förvånad, men tänkte att de kanske äntligen hade börjat ta borrelios på allvar.
Jag kände inget obehag när jag kom upp från metron och gick in genom dörren. I väntrummet satt det endast en annan patient, och det blev snabbt min tur. "Jaha, du har EU kortet" sade sköterskan när jag lade fram mitt kort och pass. Jag berättade vem som hade bett mig komma och varför jag var där. Hon kunde inte svenska och förstod inte vad som stod på Omaolo, så jag berättade vad som hänt nu, och kort vad som hände för sju år sedan. Hon var mycket fokuserad på ringen runt bettet och att den skulle vara mer än 5 cm. Jag förklarade att jag aldrig hade haft en sådan ring men ändå varit svårt sjuk i sen borrelois. Så tog hon en bild på bettet och gick till ett bakomliggande rum.
När hon kom tillbaka hade hon med sig en läkare som kom och ställde sig bredvid mig, och med en mycket arg röst sade "Här går vi efter föreskrifterna; det ska vara en röd ring som är större än 5 cm, så du kan gå hem och komma tillbaka om den blir så stor." Jag förklarade vad som hände förra gången, och frågade om andningssvårigheter och rytmstörningar duger som symtom, eftersom de var de första jag fick då. Då skrek hon "nej, men feber, svår huvudvärk och symtom från nervsystemet kanske duger." Jag blev helt förskräckt och frågade om hon inte känner till att alla inte får den röda ringen, och att symtom från nervsystemet betyder att det är sen borrelios? Hon jomade på om röda ringen som ska vara ner än 5 cm. Jag frågade varför jag blivit uppmanad att komma, berättade kort vad som hänt förra gången, och då skrek hon "sådant berättar du inte här" och försvann snabbt. Jag hade tänkt att de ville överväga om det var säkrats att ge mig en antibiotikakur, eller skriva ut ett recept så att jag omedelbart kunde starta behandlingen vid eventuella symtom.
Jag trodde att läkaren kom från vårt södra grannland, men när jag följande dag kollade på Minkanta såg jag hon hade ryskt namn. Bättre har det åtminstone inte blivit på den hälsostationen, och nog känns fosterlandet väldigt otryggt då det gäller hälsovård. I går kväll såg jag på ett program som handlade om Finlands ekonomi. Där behandlades bla hälsovården och befolkningens (illa)mående. Flera experter ansåg att hälsovården har helt gått åt helsike.
Och varför skrek läkaren hysteriskt? Det var helt lugnt på hälsostationen. Inte en enda patient såg jag gå in till något mottagningsrum. Patienten före mig försvann ut genom dörren. Alla läkare utom den skrikande, hade antagligen tagit ut övertidstimmar och slutat tidigare. Var det därför hon var så arg? Jag kollade inte hur det såg ut i första våningen, men antagligen fanns det någon där och nån i labbet som kunde ta prov.
Det positiva är att jag trots allt har tagit allt det här med större lugn än jag kunnat förställa mig. Jag har sovit gott och inte längre behövt sätta ut massor med tid på att ordn renoveringen. Jag har också skrivit färdigt det som hyresgästerna kommer att få, och slutgranskningen blir på onsdag, så att de har en dag på sig att fixa något ifall det behövs.
Sköt om er!
CWB
