compassola.blogg.se

Likheter

Publicerad 2019-09-29 16:14:00 i Allmänt,

 
  Hola från dammiga tider. Så har det varit redan ett par veckor, men nu har fasadrenoveringen börjat på huset där jag bor. Jag har alltid haft problem med betongdamm; det är väl kemikalierna i målningen som jag inte tål. Fick lite flunssasymptom och undertemp. Jag borde ha haft fönstren stängda redan då de jobbade med grannhuset, eftersom dammet blåste hitåt, men det är ju inte så trevligt med stängda fönster i värmen. När de spolat gården ordentligt och jag haft dammsanering inne började jag må bättre. Bilden ovan och nedan skickade jag åt ägaren och skrev att det behövs akutvård: syre men inte mun-mot-mun-metoden. Vi har samma humor, det är väl en "yrkesskada" som man får. Jag minns från nattskötersketiden hur en kollega sa: "Nu går kyrkoherdedottern och tar honom bakifrån" då hon skulle slangmata en patient som måste smygmatas för att hen inte skulle börja spy. Kyrkfolket har väl alltid varit värst, he he, men jag var nog en god tvåa. 
 
 
  Ägaren tycker att det räcker att fälla ner markisen som dammskydd, men i fredags fick jag veta att den sidan kommer de att fixa först i mars. Som ni ser är det en rejäl öppning vid sidan så nog kommer dammet in på balkongen. Jag tog redan in alla småsaker och min nya duk, men här finns mycket möbler som kommer att bli dammiga. Till all tur finns här dammsugare men jag tycker nog att ägaren borde ordna med städning sen i mars, eftersom jag inte ens klarar av att flytta trädgårdsgungan eller kan klättra upp och torka av det som är högt uppe. Här finns nya täta fönster så det går rätt bra att skydda lägenheten, men myggnäten blir nog dammiga men det blir dom av caliman också. 
  Männen som jobbar här har blivit riktiga blinkfyrar nu, men det är jag van med. Om det beror på att jag joggat i bikini i poolen vet jag inte, men kom att tänka på den där gången elektrikerna överraskade mig i Guanabara, då de ringde på och jag stod färdig för att gå till poolen. De här pratade tyst när de kom på morgonen; ägaren hade pratat med dem och de hade lovat att störa så lite som möjligt. När de jobbade med grannhuset hade de radion på och dansade salsa för mig medan jag vattenjoggade. Kanske blir det så här också då de börjar med rappning och målning. Men det där hårda tandborrsurret i väggarna är nog värre musik, och inspirerad av det bokade jag tandputsning till måndag förmiddag. Om jag orkar går jag och fixar nya glasögon mesamma då jag är i rätt by. Så slipper jag oljudet här och de jobbar endast till ca 14 - tiden, så eftermiddagarna är fredade. Men fast mitt hus blir klart på ca 10 dagar, så kommer de att jobba en lång tid på området, vilket betyder både damm och oljud då de är i närheten. Jag bor i västra delen och det blåser ofta från nordost och ost. 
 
 
  Jag har funderat på det här med att människor som flyttat hit ofta säger: "Nu är vi på GC, här är det inte som hemma". Det sker i många olika sammanhang och som förklaring för nästan vad som helst. Jag har lagt märke till att jag börjar bli lätt irriterad på det här, eftersom det ofta används som bortförklaring och dessutom sätter kanariska folket i en ofördelaktig situation. Det verkar nästan som om människor som flyttat hit har tagit till den här attityden för att förklara det mesta. Själv söker jag i främsta hand likheter och har upplevt att kanariska folket gärna berättar om sina seder och bruk och frågar hur det är i Finland. Likheterna är långt fler än olikheterna eftersom alla människor har samma behov: hem, mat, kläder, hygien, kärlek och meningsfull sysselsättning. Det att kulturen och religionen är lite annorlunda tycker jag att inte är något problem, och att ärenden med myndigheter sköts olika här betyder inte att det behöver vara ett sämre sätt. De lever i ett annat klimat och har därför annorlunda lösningar tex i då de bygger olika saker. Om vi lyssnar med problemsökningsfilter och lägger på problemsökningsglasögon kommer vi nog att finna mycket som vi tycker att är konstigt. Men det går att vara neutral och nyfiken, för då är risken mindre att vi börjar se spöken. Det betyder inte att vi ska vara godtrogna och dumma, men om vi märker att vi eventuellt blir lurade, kan vi också sköta det på ett respektfullt sätt. För att nu ta ett exempel: hyresavtalet är sådant att ägaren sitter med alla trumfkort och jag med svartepetter. Det är kanske en annan kund (ägare) som tidigare har inverkat på att hytesavtalet är så, för kan inte tro att det skrivs om varje gång. I Finland är det hyreslagen som bestämmer hur avtalet ser ut, men här finns kanske inte hyresgästernas förbund dit man kan vända sig vid problem. Ägaren tar lätt till "Om du inte trivs är det bara att bryta kontraktet och flytta", som han gjorde då AC:n inte fungerade och jag skrev att det blir hett i lägenheten. Om jag bryter kontraktet innebär det att han får 800 € och ny helt gratistjänst av mäklaren som ska hitta en ny hyresgäst. Idag rekommenderar jag nog åt nya att helst välja en stor mäklarbyrå som jag gjorde då jag flyttade ner. Då finns det en VD som man kan förhandla med och jag fick ju tillbaka pengarna på Feliz. Där ville ägaren att jag absolut skulle bo kvar; han lovade tom att sätta in nya dubbla fönster. Trots allt som hänt här på Flamboyan har jag inte längtat tillbaka till PR en enda gång.
 
 
  Det finns en annan sak jag behöver berätta eftersom den här mäklaren har berättat att en möblerad lägenhet inte behöver ha annat än möbler. Cardenas kräver en viss standard som alla ägare måste följa. Men det betyder nog att Cardenas beställer städare och tekniker mm då det inte är ok när man flyttar in, och hyresgästen ska vara hemma och öppna dörren och helst kunna berätta problemen på spanska. Det här är en gratistjänst som ägarna utnyttjar eftersom de endast betalar för arbetet och materialet. Mäklaren där berättade att hela oktober gick åt till att ordna och fixa så att lägenheterna blev i skick. Första året undrade jag hur det var så men nästa år förstod jag hur det fungerade. Då hade jag en ägare som inte var från ön, han såg mig inte i ögonen och det visade ju sig att han hade mycket ouppklarat med husbolaget. 
 
 
  När jag flyttade till min första lägenhet här på Flamboyan blev jag mycket överraskad över att det fanns så dåliga och lite kärl. Jag har förstått att det ska finnas lika många tallrikar, muggar och glas som det finns sängplatser. Tallrikarna var missfärgade, sprukna och kantstötta, endast en assiett, ingen vattenkanna, två superstora kastruller och en pytteliten, stekpannan var helt utsliten och städgrejorna var söndriga. Vattenkranen gungade i köket och jag var rädd att den skulle läcka. Mäklarens förklaring var att de hyrde första gången och visste därför inte, men jag undrade hur de får veta om ingen berättar. Tyckte de verkligen att jag skulle klara mig med den utrustningen och äta på så oaptitliga tallrikar? Jag begäde faktiskt endast att få assietter och städgrejor, för hade redan köpt en vattenkanna. Efter en tids chattande med mäklaren kom ägarens man med nya saker, och där fanns kärl, stekpanna och städgrejor. Han såg lite skamsen ut men jag tackade honom och visade min uppskattning. Ang kranen sade mäklaren att ägaren inte sagt någonting om den, men att jag skulle kolla så att den inte läcker. Efter att kranen lossnat två gånger och sprutat vatten fick jag en ny kran i mars. För mig är det här en fråga om attityd och respekt. Att lämna en sådan bostad som dessutom var mycket dåligt städad visar vad människor anser. Fast man inte själv tycker att städning är viktigt så lämnar man inte en smutsig lägenhet för uthyrning. Det handlar inte om kulturskillnader för det är internationellt. Jag har själv hyrt ut min lägenhet åt människor från olika världsdelar och mina rätt små erfarenheter är tyvärr dem att finländare har lämnat det sämst städat och följande var amerikaner. Främst handlar det ändå om attityd och personlighet. 
  Här borde mäklarna be om bedömning som sedan finns till påseende för nästa annons. Då skulle det motivera ägarna att sköta sig ifall de vill ha goda hyresgäster. Samma sak kunde gälla för både hyresgäster och mäklare. 
  Min nuvarande mäklare anser att hen gör mycket mer än andra och där har hen helt rätt. När jag i augusti tog kontrakt och berättade när jag anländer, att jag har nyckel och att jag önskar att det är städat, fick jag en lång analys om hurudan jag är och att jag borde bo på hotell. Det kom också förslag om att bryta kontraktet och jag svarade att jag endast önskar normal städning. Senare har jag fått höra att hyresgästen själv ska skaffa det som fattas och tom att det inte behöver finnas annat än möbler. Så ni som gör kontrakt bör vara noga med det här om ni inte vill hitta er själva ute och handla den fösta tiden. Men det här är mycket ovanigt; har inte hört om ett enda fall, utan endast om bristfällig utrustning och städning, pyttesmå kylskåp, säng som fallit ihop och ibland har det varit en annan lägenhet än den som man gjort kontrakt på. 
  Men hur mycket jag än varnar er är det omöjligt att komma på allt som kan inträffa. Så länge avtalen är såna som nu kommer det att vara så här. Jag tror inte alls att öborna är annorlunda än andra människor, och nog hyr ju människor ut bristfälliga bostäder i Finland: Helsinfors stad har mycket mögelskade hyresbostäder. Jag utgår från likheterna och vill komma in i samhället här, och det gör man inte utan att känna tillit. De prekära situationerna får man ta när de kommer, men det intressanta är att dom mest har uppstått tillsammans med andra nordbor som anser att allting är annorlunda här. Det skulle tex vara trevligt att bekanta sig med kanarisk folkmusik och folkdanser. Det låter så högtidligt och ser vackert ut, och jag kan ana historiens vingslag. Men nu är det dags att avrunda och jag hoppas att det inte blev så många skrivfel här ute på balkongen, då skärmen syns så dåligt. På tal om skrivfel kom jag på ett i boken som blev ganska intressant: ett "inte" fattades vilket betyder att det står "Det finns tillräckligt arbete åt alla, ..." och idag anser jag faktiskt det; om vi skulle fördela arbetet på ett annat sätt i Finland skulle alla kunna sysselsättas, men det behövs ett helt nytt sätt att tänka. I alla fall blev det rätt provocerande men det får det gärna vara. Understöd är dyrt för landet och vi kunde undvika utbrändhet och andra sjukdomar.
Ta på lämpliga glasögon! 
CWB

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela