Flyttfågeln
Hola från förändringarnas tid. I morse när jag gick ner till playan såg jag en sandskulptur med snö. De brukar dyka upp i december, men jag skrattade och tänkte att nån har förstått att jag snart ska flytta.
Jag hade kontaktat Norwegian och berättat att jag behöver få veta om de flyger i juni. Par dagar senare då dom avbokade dök det upp ett flyg norrut, så om en vecka är jag på Granö om allt går väl. Det blir att sitta många timmar i ett flyg som mellanlandar i Köpenhamn, övernattning på ARN och sen med Finski till HEL.
När jag anmält mig på listan till flyget fick jag genast en ny konstig känsla. Några dagar senare när jag fick boka blev den ännu starkare, och när fakturan var betald var den riktigt intensiv. Jag har känt mig så trygg här men nu ska jag ut på nya utmaningar. Visserligen är det avstånd och mask som gäller nu på flygplatser, men i kabinen är det ju omöjligt att ha trygga avstånd. Min tillit till alla människor är inte så bra, eftersom alla inte ännu har förstått och tar ansvar.
Min känsla handlar inte endast om rädsla och oro utan mycket om glad förväntan. Jag har fått en ny liten pluti: Sofies och Teos flicka föddes för en vecka sedan, och det ska bli roligt att efter 14 dagar i karantän få träffa alla.
Att bo på Granö kommer att bli ensamt och fast jag har full frihet att gå ut, så finns där tusentals fienden som håller mig tillbaka. På tal om frihet så har jag inte ens märkt nån större skillnad nu när vi fått röra oss fritt. Jag såg inte begränsningen som något frihetsberövande, och blev lite förvånad över vissa diskussioner i Finland, som ju har haft det rätt så fritt hela tiden. Säkert handlar det om attityden till coronan och dess risker, och att grannlandet har kört med annan strategi.
Eftersom jag så lätt kunde ändra mina vanor här så ska det väl gå bra på Granö också: alla mornar smörjer jag in mig med kokosolja blandat med lavendeldroppar. Det nya normala börjar där också, och målningen väntar på att komma på liderväggen. Jag har så mycket mera energi nu än jag haft på länge. Boken får ta paus och få se hur det blir med bloggen. Nu har jag lust att röja i alla knutar och få bort alla små träd som växer som ogräs.
Det känns sorgligt att inte säkert veta när jag kan komma hit tillbaka. Mina saker blir kvar i lägenheten och väntar på mig i september eller senare. Då ska väl alla fönster lysa i PDL igen. Få se hur turismen ska komma igång, för trots att de öppnar upp så behövs det människor som vill/vågar resa. Dessutom behöver de gå med på att leva enligt det nya normala. Själv tror jag att mycket blir bättre på lång sikt, men övergångstiden blir säkert krävande. Alla arbetslösa som ska klara sig, men här hjälper släkt och vänner varandra.
Skön början på sommaren!
CWB
