Sjukvård
Hola. I dag vaknade jag till en underbar morgon. När jag slog mig ner på balkongen med frukostbrickan, fick jag tårar i ögonen då jag såg ut över ett lugnt hav, och jag tänkte på hur lycklig jag är som kan bo här. Trots att jag skulle iväg till specialisten på Hospital Insular i LP, hade jag sovit en lång skön natt. På kvällen hade min ängel Elisabeth Stridh ringt och meddelat att de skickat påminnelse från sjukhuset. Jag måste nämligen uppge ett spanskt telefonnummer. Hon undrade om jag ville åka med i hennes bil, för hon skulle dit med en kund ungefär samma tid, så de kunde starta lite tidigare. Vilka änglar det finns! ❤️
Men medan jag satt där och åt min gröt kom alla obehagliga minnen upp. Jag tänkte på den gången jag blivit skickad till Malms jour, och hur läkaren hade bemött mig där, trots att jag var mycket sjukare än nu. Han ville inte lyssna eller undersöka, och slog på mina händer när jag visade att jag kände hur det stack längs nervbanorna. Men när jag pratat med Elisabeth en stund gick det om och det kändes ok. Ändå hade jag en känsla av att inte vara tillräckligt sjuk.
Ute på motorvägen blev det två gånger trafikstockning så vi kom fram ganska precis. Elisabeth hjälpte mig att hitta rätt våning och modul så det gick galant.
Inne hos läkaren lade jag upp mina papper som ju hade blivit en rejäl hög. Hon kunde engelska rätt så bra men var nöjd över att det fanns mycket på spanska. Jag kom inte ihåg vad värk är på engelska så jag sade dolor. Eftersom jag inte visste vilket språk hon talade, hade jag skrivit upp vinterns händelser på spanska. Efter att ha undersökt mig sade hon "nu tar vi reda på om infektionen är kvar". Det blir labprov och nytt läkarbesök. Jag märkte att jag ännu var kvar i Finlands tänkesätt att man måste bevisa att man är sjuk, så jag blev förvånad över bemötandet. Nu upplevde jag verkligen att jag blev väl omhändertagen och jag kände mig lite rörd. Min långa resa med den här sjukdomen har ju ofta varit rätt så motig.
Jag läste nyligen att Spanien är det bästa landet att bo i, och det bland annat på grund av deras fina hälsovård. Nu tror jag faktiskt på den undersökningen, för trots att jag inte ännu är skriven här har jag fått god vård. I dag blev jag bemött av idel trevliga människor, och patienter i väntrummet hjälpte mig när jag skulle köa för att få nya tider. På busshållplatsen började en man prata spanska med mig, och en kvinna hälsade före hon satte sig ner bredvid mig i bussen. Det är små saker som gör att jag får känslan av att höra till det här samhället.
Bilderna är från marknaden här i SA. Den är så liten och gemytlig med lationomusik. Allt finns som jag behöver men man behöver inte vandra långa sträckor som på marknaden i SF. Jag steg på fel buss förra onsdagen och hamnade där, men det var tur för jag hittade en tröja i mjukaste ull. Så köpte jag en påse torkade mango som är mitt godis nu.
I morgon går jag till marknaden och vem vet om det blir nån ny blomma igen. Sköt om er och må gott!
CWB
