Borta bra men hemma bäst
Hola på er alla!
Innan jag flög till Helsingfors fick jag olika förslag på sevärdheter och aktiviteter som fanns där, och nu har samma bolag önskat mig välkommen hem efter min resa till Helsinki. Välkommen känner jag mig, och extra glad över att här inte varit någon hård storm eller svår calima. Lite fin sand fanns det på terrassen, men det var inte mycket med tanke på vad de varnade för i väderprognosen.
Så här såg stolarna ut på terrassen så inget farligt att städa undan. Jag har varit med om riktigt svår calima under jultiden för två år sedan. Då var PR-dalens luft dimmig av fin sand, och jag blev sträv i halsen och lite hes. I dag vid 17 - tiden kom det igen calima från nordost, men det verkar som om Nydalen har bra skydd av bergen. På Kap Verde har det varit problem med calima då flygen inte kunnat lyfta och landa. För en del blev det ingen resa alls, och för de som redan var där blir resan förlängd.
Högst uppe ser ni en bild av en båt som ligger nere i gästhamnen som finns nedanför Nydalen. Den dyker upp före jul och blinkar med sina juldekorationer. Tycker att jag hört någon berätta att de säljer juldekorationen, men den är i alla fall trevlig att se på i juletid.
Rubriken uppe har ni nog läst helt rätt: det här är nu mitt hem under vintern som är bäst. Jag har inte längtat till Finland en enda sekund under hösten, fast jag gärna skulle träffa nära och kära medan jag bor här. På onsdagen var det roligt att träffa grannar och de i stickeklubben, och berätta för varandra om våra julfiranden. Alla hade firat på olika sätt, så julen blir nog jul utan att man alltid gör lika. Tråkigt nog så är det en svår flunssa på gång här nu, och en del ligger på sjukhus. Det var många som hostade och nös på flyget, så jag är glad att jag klarat mig tillsvidare.
På onsdag var det halvmulet men det passade bra då jag städade terrassen och skrev blogg. Bilden ovan är tagen då jag åt lunch på torsdag, och ni kan förstå att jag njöt av solen och utsikten, efter mina dagar i mörka nord. Under tre månader får jag nu njuta av detta underbara hav, och nu ska jag också börja gå på tur i bergen, och bättre bekanta mig med den delen av ön.
Så här på årets nästsista dag, är det naturligt att ta en tillbakablick på vad året har gett. Det här året har varit ett år fullt av kontraster för mig. Vintern var alldeles hemsk då det gäller vädret, och den riktigt körde ut mig ur Finland. Jag var så glad att jag hade mitt kontrakt på lägenheten här. Våren på jobbet var extra tuff, och ännu under sista månaden lärde jag mig nya saker om mig själv. Jag kände mig nöjd när jag avslutade mitt arbete i offentliga sektorn, och enbart har företaget kvar. Det var en underbar frihetskänsla om att äga tid, den bästa lyx jag vet.
Sommaren gick i en lite euforisk känsla, och i augusti fanns det så många tankar och ord i mitt huvud som ville ut, så då började skrivandet om arbetslivet. Det kändes lätt att skriva och jag blev sittande vid datorn i timmar under första veckan. Kroppen gillade inte alls mitt nya liv, så det blev att lära mig att hålla regelbundna pauser, och se till att jag fick tillräkligt motion.
Början av hösten gick igen i arbetets tecken, då det fanns så många "keikkor" att göra. Visst hade jag just blivit en glad pensionär, men vad är det? För mig betyder det att det kommer in en summa pengar på kontot varje månad, vilket innebär att jag har frihet att göra vad jag vill. Att nu få skriva efter sexton års väntan känns helt underbart. Fick för ett tag sen frågan om jag har förlag som ger ut boken, och om jag ska konkurrera med de mest kända författarna. Därför är det väl bäst att jag ännu en gång skriver detta: jag skriver enbart för mitt eget nöjes skull, kommer att låta trycka boken åt dem som vill ha den + "de närmast sörjande" och siktar inte på något finlandiapris, he he.
Resten av året vet ni som läst bloggen hur det blev, för började skriva den strax före flytten hit. Det blev över alla förväntningar och jag känner mig verkligen tacksam över att livet har fört mig hit. Eller egentligen är det längtan som för oss dit vi ska, och nu längtar jag ingenstans mera.
Året har också lärt mig en hel del om människor, och jag har igen fått uppleva hur min intuition har lett mig rätt, och fått mig att göra de rätta valen. När människor är angelägna om att få vara min "vän" utan att det stämmer ihop med helheten, är det klokt vara på sin vakt. Vänskap är någonting som känns i hjärtat, och jag har begåvats med en kropp som också fysiskt säger ifrån, för blir fysiskt illamående i sällskap med dessa människor. Jag har upplevt det tidigare och nu i höst här. Det kanske lite konstiga är att jag inte ens behöver börja "forska", utan materialet eller svaret kommer på olika sätt till mig. Ni som har följt min blogg har väl redan räknat ut, att det åtminstone gäller min "vän" mäklaren här på ön, som det visade sig att inte riktigt hade allt enligt lag och ordning.
Det gäller inte bara honom utan jag har också fått upp ögonen för andra människor. Miljön här gör mig mycket klarsynt, och jag befinner mig ofta i ett meditativt tillstånd när jag är ensam på terrassen.
Ett omväxlande, intressant och givande år har det varit, med många nya bekantskaper och även nygamla.
Det är med stor glädje och tacksamhet jag ser fram emot det nya året. Nu vill jag också önska er
GOTT NYTT ÅR 2017!
Carola WB
