Turister
Hola från friska varma vindar. I går kväll blåste det upp till hård vind, och när jag i gryningen gick ner till stranden, låg den här på promenadvägen där jag vandrar alla mornar. Den är flera meter lång och jag kollade vikten; inget som man vill få i huvudet precis. Den har vassa kanter som kan riva upp rejäla sår. Kanarierna brukar använda de mindre exemplaren till kvast då de sopar utomhus.
På stranden yrde sanden omkring och hade bildat drivor på många ställen. Det blåste så hårt att jag fick ha ett stadigt grepp om telefonen då jag tog en videosnutt av havets sång.
I går sken solen och vinden var svag. När jag ser turisternas reaktioner då de kommer ner till strandpromenaden förstår jag att jag bor på en speciell plats. Det är nyttigt att få den påminnelsen.
Det här är ett gammalt hotell som ligger vid stranden. Härifrån kommer turister klädda i morgonrockar på morgonen och tar sig ett dopp i havet.
Kan det här vara någonting som finns kvar från den mindre fredliga tiden?
När jag blir lite irriterad på turisterna försöker jag dra mig till minnes hur det var när jag själv var det. Bäst trivdes jag nog då jag hade en lägenhet med trevlig terass/balkong med havsutsikt. Till stranden gick jag ofta först sent på eftermiddagen för att vattenjogga, precis som jag gör nu när jag går till poolen. Största skillnaden är att som turist åt jag ofta ute och hade annat kvällsprogram.
Första åren på ön gick jag oftare ut på kvällarna men jag tröttnade. Samma dansmusik spelas överallt och halv- eller helfulla turister som vill festa. I PdI finns det några barer där de dansar salsa.
Den här surrade nära mig i går. Var det någon turist som ville kolla in mig? 😉
Det som irriterar mig är turister som rusar in framför kön till bussen och sätter sig på de lediga platserna. Även de svettiga nakna manliga "gravidmagarna", som hänger ner så att man inte ser om de har några byxor, är mycket osmakliga. De har minskat pga. att polisen har rätt att bötfälla osaklig klädsel på offentlig plats, men helt har de inte försvunnit.
Efter att ha skördat de mogna tomaterna lyfte jag upp alla grenar, så nu blev det en sån här trassla. Det finns ännu många gröna tomater så kanske den måste få nåd en tid till.
Jag ska sluta med en riktig solskenshistoria. I måndags gick jag till SF och köpte en minnessticka till mitt manuskript. Jag tyckte det var skoj att kolla på kläder och i kinabutiker. Till sist gick jag till Mercadona och efter det var kassarna rätt tunga. Till all tur hade jag stödet runt vristen, men det började kännas i det andra benets knä efter flera timmars promenad. När jag kom till busshållplatsen satt det ungdomar på den låga muren där jag brukar sitta. Till all tur dröjde det inte så länge tills bussen kom och då rusade ungdomarna snabbt in i bussen. När jag hade betalat såg jag att det stod en kanarisk kvinna och vinkade att jag sku komma och sätta mig på den plats hon hade reserverat åt mig. "MUCHAS GRACIAS!" sa jag och kände hur underbart det kändes i hela kroppen. När jag steg av några hållplatser senare såg jag till att hon fick min plats. De här människorna får mig att förstå att det ännu finns hopp.
Sköt om dig och andra!
CWB
