Glädjetårar
Hola från lite fuktigt väder, men det är ju vanligt att det kommer nån skur den här tiden på året. Ovädren som drar upp till Europa mellanlandar på öarna ibland. Vi hade gul varning för regn på weekenden.
Igår var det finländskt midsommarväder med sol och regn samtidigt.
Veckan började med glädje då jag upptäckte att jag fått en recension från en läsare i Finland. Hen hade upplevt boken som intressant: när ett kapitel var slut fortsatte hen gärna med nästa, lite som att läsa en deckare. Dessutom frågade personen om hen får föreslå mig till tv-programmet Efter nio, eftersom hen tyckte att jag skulle passa bra där. Jag blev förvånad och fick tårar i ögonen. Något sådant hade jag inte kunnat tänka mig; jag som hade skämts över min "himlaga" bok kryddad med "tryckfel". Jag sa "ja" för risken är inte stor att de väljer mig till programmet.
På onsdag fick jag också riktigt fin feedback men det bästa hände på torsdagen. För några veckor sedan hade jag kollat på årets luciakandidater, och fastnat för en som utstrålade otrolig värme, äkta glädje och mognad. Hon sjöng som en ängel och hade kloka tankar om lucia och varför hon skulle vara lämplig. Dessutom hade hon en annan mycket viktig agenda: hon ville visa att vem som helst, som för övrigt är lämplig, kan bli lucia oberoende av etnisk bakgrund. Hon berättade också om negativa erfarenheter från skolans luciaval då hon var tio år, men att hon hade varit tärna och sjungit med i luciakören sedan hon var 16 år. Där hade jag sett en mörklockig tärna som alltid hade strålat av glädje.
Den här bilden tog jag i fjol då jag såg körningen i tv. Då var lucia mörkhårig med pappa från Cecilien, och den mörklockiga tärnan syns till höger.
Men jag vågade inte tro att hon skulle bli vald. Så när jag öppnade mobilen och såg nyheten om årets lucia blev jag så glad att jag grät. Efter alla tråkiga nyheter och allt prat om rasism kändes det så underbart och det gav mig hopp. Hon var den bästa kandidaten och blev därför vald.
Jag hoppas att hennes skolkamrater, som för tio år sedan sade att den som vill ha en ful lucia ska rösta på henne och att hon kunde vara en pepparkaksgubbe, nu skäms ordentligt. Om de har råg i ryggen kontaktar de henne och ber om förlåtelse. Lucia behöver inte det så mycket som de själva, för de behöver äntligen förstår vad rasistisk mobbning är.
Jag kommer ihåg när jag året efter att jag hade varit lucia i skolan, fick höra av en ny elev att jag säkert hade varit en ful lucia. Hon mobbade mig annars också, så det var ingen överraskning, men jag minns att jag undrade hur ingen hade lärt henne hur man pratar och uppför sig. Mig störde det inte så mycket i efterhand, och jag hade fått så mycket feedback ang. mitt utseende, att jag inte kände mig ful.
Man kan ju hoppas att föräldrar också får sig en tankeställare, och funderar över hur de uppfostrar sina barn. Ja, egentligen borde alla ta sig en funderare, för det finns mycket smygrasism.
Jag hann hem innan regnet kom.
Ännu på fredagen kom det fin feedback från en som har börjat läsa boken, och hen skrev till sist "Du ska fortsätta att skriva." Det känns så bra och glädjen behövs nu i dessa dystra tider. I början av veckan läste jag att Kanarieöarna ber om tillstånd från EU för att få begränsa utlänningarnas köp av bostäder. Hoppas de får det snabbt och att kanarierna får bo i sina hem på turistområdena. Jag har kommit till insikt angående min framtid med det skriver jag om senare.
Lev väl!
CWB
